Enligt sin Pragdeklaration av den 17 december 2013 koncentrerar sig gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) i Europaparlamentet på ekonomisk återhämtning, tillväxt och konkurrenskraft. CEEMET, den europeiska arbetsgivarorganisationen som företräder metall-, verkstads- och teknikbaserade industrier, har å andra sidan publicerat en rad rekommendationer om hur Europas industri kan stärkas inför valet till Europaparlamentet 2024.
Som ett förord till dokumentet har CEEMET:s ordförande Rainer Ludwig, som också är personalchef på Ford Tyskland, erbjudit sig att samarbeta med valda ledamöter av Europaparlamentet, den nya kommissionärskollegiet och alla andra beslutsfattare (vi tänker på Europeiska unionens råd) för att bygga en bättre framtid för den europeiska industrin.
ECR-gruppens medlemmar kommer säkert att ta emot ett sådant erbjudande med entusiasm och lojalt engagemang. CEEMET klagar med rätta på att EU:s industri har ställts inför en utmanande miljö utan motstycke under den senaste mandatperioden. Därför bör fokus nu flyttas från lagstiftningsåtgärder till konkurrenskraft.
Fyra områden har identifierats för att göra den europeiska industrin till den mest konkurrenskraftiga i världen, en vision som är långt ifrån att förverkligas i dagsläget. Den första är friktionell rörlighet för arbetskraften, för vilken det krävs både en fördjupning av den inre marknaden och fri rörlighet för arbetstagare och tjänster. Detta kommer att bidra till att lösa det som verkar vara utmaning nummer ett för den europeiska industrin, det vill säga en oroande brist på arbetskraft.
Regelbördan för företag som vill utstationera sina anställda i hela EU bör minskas, särskilt i förhållande till den byråkrati som krävs enligt det gällande utstationeringsdirektivet. Tvärtom ser EU-kommissionens initiativ att skapa ett digitalt verktyg ”eDeclaration” för att standardisera och förenkla rapporteringsskyldigheten för utstationeringar inom EU positivt ut.
Det andra området är helt i linje med ECR-principerna, nämligen att anta ändamålsenlig lagstiftning med full respekt för EU-fördragen. Europaparlamentet bör hålla sig inom EU:s behörighetsområde när det lagstiftar, respektera delegering, subsidiaritet och proportionalitet, och samtidigt gå tillbaka till grunderna när det gäller EU:s socialpolitik.
Den nya EU-kommissionen bör engagera sig i att minska onödiga administrativa bördor för företagen, respektera skillnaderna mellan de nationella arbetsmarknaderna, uppmana medlemsstaterna att undvika ”gold plating” av EU-lagstiftningen på grund av dess negativa inverkan på företagen, tillåta flexibilitet i företagens anpassning till utmaningar, avstå från lagstiftningspaket som massivt påverkar företagens internationella konkurrenskraft och utveckla en industripolitik för Europa för att stärka dess långsiktiga konkurrenskraft och produktivitet.
Ett tredje område har att göra med tillhandahållandet av en högkvalificerad arbetskraft. För att hantera arbetskrafts- och kompetensbristen är begreppen utbildning och laglig migration oundvikliga. Vid sidan av laglig migration nämner CEEMET dock begreppet ”cirkulär migration”, där den flyttande arbetstagaren återvänder till sin medlemsstat. ECR:s beslutsfattare måste verkligen bidra till att undvika kompetensflykt, som är nära kopplad till både utbildning och laglig migration.
Ett mycket intressant förslag för att minska arbetslösheten är att erbjuda företag undantag från socialförsäkringsavgifter när de rekryterar långtidsarbetslösa, medan utbildning omfattar både STEM (vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik), mjuka färdigheter och, viktigast av allt, yrkesutbildning.
Slutligen är det viktigt att arbetsmarknadens parter på företagsnivå och nationell nivå samarbetar för att utforma regler som passar dem bäst, snarare än att den offentliga förvaltningen inför en uppifrån och ned-strategi. CEEMET försvarar möjligheten att avvika från EU-lagstiftningen genom kollektivavtal: detta har varit en styggelse för vänstern under den gångna mandatperioden. Vi vill tillägga att nationella regeringar också har ett ord med i laget för att se till att arbetstagare som inte företräds genom kollektiva åtgärder får tillräckligt skydd.
Källa till bilden: IndustriAll Europe