Iran har fått en ny president. Will We Have Stability in the Middle East?

Den iranske presidenten Ebrahim Raisis plötsliga död i en helikopterkrasch i en avlägsen del av landet har kraftigt fördunklat läget i Mellanöstern. För två månader sedan talade experter på internationella relationer om en ”oförutsägbar utveckling” av den ödesdigra kraschen i den redan spända situationen i regionen. Vissa varnade för att Raisis bortgång – som under sina tre år vid makten etablerade ultrakonservatismen i det iranska samhället och fastställde en ännu hårdare utrikespolitisk linje – ytterligare skulle radikalisera den politiska diskursen i Teheran mot USA och Israel när Iran nu går in i den svåra förhandlingsprocessen mellan de olika fraktionerna inför de tidiga valen för att utse en ny president.

Även om de officiella orsakerna till nedskjutningen av presidenthelikoptern inte har offentliggjorts, har flera politiska kanaler och mediekanaler rapporterat att den största boven i dramat är USA. Detta beror inte bara på att helikoptern var amerikansk, utan också på att den var gammal och utsliten, precis som hela den iranska flottan, som inte kan förnyas på grund av västvärldens sanktioner. Å andra sidan, enligt utrikespolitiska analytiker, innebar presidentens död också en ökad risk för nya protester i samband med maktvakuumet i Teheran. Bilder på iranska kvinnor som dansar till nyheterna om ”slaktaren från Teheran” cirkulerade på sociala medier tillsammans med kondoleanser från statsöverhuvuden runt om i världen.

Irans tidigare president Ebrahim Raisi, som avled den 19 maj, sågs som en möjlig efterträdare till den islamiska revolutionens ledare Ayatollah Khamenei, Irans högste ledare. Raisi var känd för sitt blodiga undertryckande av några av de största protesterna i landets historia och för sin lobbyverksamhet i kärnvapensamtalen med världsmakterna, där han sökte stora undantag från USA:s sanktioner i utbyte mot blygsamma begränsningar av landets användning av den alltmer avancerade tekniken. Ebrahim Raisis ställning har också stärkts av USA:s kaotiska militära tillbakadragande från grannlandet Afghanistan, liksom av Vita husets svängningar i politiska ställningstaganden.

Den tidigare presidenten Raisi har ökat spänningarna med USA

Enligt Foreign Policy har Raisi under sina tre år vid makten påskyndat urananrikningen och gjort Iran till en ännu tydligare antagonist till USA. Detta efter att hans företrädare, Hassan Rouhani, hade försökt få till stånd en uppluckring av landets relationer med väst, särskilt vad gäller Irans kärnkraftspolitik. Samtidigt, under Raisis ledning, stödde Iran Ryssland i dess krig mot Ukraina med massiv export av Shahed-drönare och artilleri, och intensifierade de militära insatserna mot Israel efter Hamas attack mot landet i oktober 2023, och inledde massiva drönar- och raketattacker mot Israel bara en månad före sin död.

På hemmaplan har Raisi, bara ett år in i sin mandatperiod, infört striktare tillämpning av Irans ”hijab- och kyskhetslag”. När den unga iranska kurdiskfödda Ahsa Amini greps av kravallpolis för att ha brutit mot dessa restriktioner för kvinnor och dog i fängelset inleddes en lång rad protester, som visade sig vara den största utmaningen för Irans prästerliga makthavare sedan den islamiska revolutionen 1979. Hundratals människor dödades då enligt människorättsorganisationer, och många kvinnor som hade begravt familjemedlemmar vid den tidpunkten har nu lagt upp videor på sociala medier där de dricker och dansar till ”slaktaren från Teherans” död.

Internationella politiska experter har bedömt att oavsett vem som ersätter Raisi kommer den strategi som den tidigare presidenten följde sannolikt inte att förändras, eftersom den har befästs bland de högsta skikten av Irans politiska och prästerliga ledning. Vad som är säkert är att den enda som nämndes på den korta listan över möjliga efterträdare till Khamenei var hans chef Mojtaba. Revolutionsgardet har försökt använda händelsen för att ytterligare stärka sin position i toppen av den iranska staten, och det finns till och med en möjlighet att tragedin skulle kunna lämna en liten öppning för nya proteströrelser.

Presidentkandidaternas budskap, populism i islamistisk variant

Ebrahim Raisis död har rubbat en bräcklig maktbalans inom den teokratiska regimen i Teheran, enligt den rumänske professorn i internationella relationer Valentin Naumescu, tidigare statssekreterare vid utrikesministeriet i Bukarest. Valentin Naumescu påpekade att den helikopterkrasch som Raisi dog i också dödade utrikesminister Hossein Amir-Abdollahian, som samordnade Irans aggressiva utrikespolitik, också var en hardliner och stod nära Islamic Revolutionary Guard, den fruktade paramilitära grupp genom vilken ayatollorna styr landet med järnhand. Hossein Amir-Abdollahian kan tillskrivas förtjänsten av att ha förhandlat fram en framgångsrik försoning med Saudiarabien och att ha hållit den ganska spända relationen med Pakistan på en jämn köl. Den rumänska experten på internationella relationer förklarade också att en ny president bör utses inom 50 dagar efter den förre presidentens död, en mycket kort tid under vilken makthavarna i Teheran bör förhandla om vem som ska efterträda Raisi. Enligt den citerade källan kommer detta sannolikt att ytterligare radikalisera Irans position utomlands.

”Det är inte förfarandet som är oklart, utan de konsekvenser som denna omstörtande händelse utlöser inom den auktoritära regimen i Teheran. Under de kommande 50 dagarna kommer det därför att finnas en tillfällig verkställande ledning och en möjlig intensiv intern konkurrens mellan de befintliga fraktionerna, som var och en försöker vinna intern sympati och förtroende genom en diskurs som är så oförsonlig som möjligt mot Israel och USA (populism i dess islamistiska variant). Den iranska teokratin fungerade vanligtvis på basis av planering, kristalliserade beslut och utnämningar långt innan de formellt paketerades in i ”folkliga val”. Den här gången tror jag inte att regimen har lösningen klar för en succession som diskuteras och godkänns av alla fraktioner, moderata eller radikala”, skrev den rumänska experten på sin Facebooksida.

Myndigheterna i Teheran har ännu inte officiellt tillkännagivit orsaken till helikopterkraschen där nio personer, inklusive presidenten och utrikesministern, dödades. Men Kreml har identifierat den skyldige: USA, som genom sanktioner mot Teheran har hindrat den iranska flygflottan från att rustas upp.

”Amerikanerna erkänner inte detta, men faktum är att andra länder som USA har meddelat sanktioner mot inte får reservdelar till amerikansk utrustning, inklusive flyg”(…)

”Vi talar om att avsiktligt orsaka skada på vanliga medborgare som använder dessa fordon, och när reservdelar inte tillhandahålls är detta direkt relaterat till den minskade säkerhetsnivån”, sade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.

Detta bekräftades av bilder på helikoptervraket som iranska medier sände från kraschplatsen och som visade en Bell 212-helikopter som kraschade i bergen. Enligt Financial Times är den verkliga ”boven i dramat” den föråldrade flygflottan, som är märkt av åratal av slitage och som i själva verket är ”en metafor för hela regimen i Teheran”.

Iran har i åratal varit blockerat av västvärldens sanktioner och har inte kunnat förnya sin flotta och har inte haft tillgång till reservdelar och underhållskontrakt.

”Irans flygflotta är en metafor för hela regimen”, säger Ali Ansari, grundare av Institute of Iranian Studies vid University of St Andrews.

”Den är gammal, den borde inte kunna fortsätta flyga, och ändå gör den det – tills den inte gör det längre”, säger han till Financial Times.

En reformist och en ultrakonservativ i Irans presidentvalskampanj

Den 5 juli öppnade vallokalerna i Iran för den andra omgången av presidentvalet. I den andra valomgången möttes den reformvänlige kandidaten Masoud Pezeshkian och den ultrakonservative Saeed Jalili, som kom tvåa i den första valomgången, i kampen om att efterträda Ebrahim Raissi. I hela Iran, från Kaspiska havet i norr till Persiska viken i söder, röstade cirka 61 miljoner väljare i 58.638 vallokaler. Som väntat följdes opinionsundersökningarna noga utomlands eftersom Iran står i centrum för flera geopolitiska kriser, från kriget i Gaza till kärnkraftsfrågan, där Teheran är i konflikt med västländerna, särskilt USA. Mot bakgrund av allmänhetens missnöje, särskilt med den ekonomiska situationen, som drabbats hårt av sanktionerna, organiserades valet för att ersätta Ebrahim Raissi hastigt. Valdeltagandet i den första omgången, som hölls för en vecka sedan, var 39,92% av de 61 miljoner röstberättigade. Detta är det lägsta valdeltagandet i Iran på 45 år, långt ifrån de cirka 80% som deltog i presidentvalen i slutet av 1900-talet. Oppositionen i Iran, liksom i diasporan, har uppmanat medborgarna att bojkotta valet och menar att de konservativa och reformistiska lägren är två sidor av samma mynt.

”Det är helt fel att tro att de som inte röstade i den första omgången är emot systemet”, sade den högste ledaren Ayatollah Ali Khamenei, som uppmanade väljarna att gå till valurnorna på onsdagen.

Vem är Irans nya president?

I den första valomgången den 28 juni förklarades fyra kandidater berättigade att delta i valet för att ersätta Ebrahim Raissi och det iranska revolutionsgardets råd avvisade två andra. Den reformistiska parlamentsledamoten Masoud Pezeshkian, en 69-årig kirurg, kom på första plats med 42,4% av rösterna, jämfört med 38,6% för Saeed Jalili, som kom på andra plats. Pezeshkian har bekräftat sin lojalitet mot den islamiska republiken. Han efterlyste ett mer öppet Iran i sina relationer med västvärlden och förespråkade en ”konstruktiv relation” med Washington och europeiska länder för att ”ta Iran ur sin isolering”. Masoud Pezeshkian har haft stöd av de tidigare presidenterna Mohammad Khatami, en reformist, och Hassan Rouhani, en moderat.

Masoud Pezeshkians motståndare i den andra omgången var den ultrakonservative Saeed Jalili, 58. Jalili är känd för sin orubbliga hållning gentemot västmakterna. Han stöddes av Mohammad-Bagher Ghalibaf, den konservative talmannen i parlamentet, som kom trea med 13,8% av rösterna i den första valomgången. Som tidigare förhandlare om kärnenergiprogrammet har Jalili behållit sin omedgörliga hållning gentemot väst och hävdat att Teheran inte behöver avtalet om Irans kärnenergiprogram, som undertecknades 2015 med USA och andra världsmakter. Said Jalili fördömde starkt avtalet, som innebar restriktioner för Teherans kärntekniska verksamhet i utbyte mot lättnader i sanktionerna, och sade att det ”kränkte Teherans röda linjer” genom att acceptera ”ovanliga inspektioner” vid iranska kärnanläggningar.

Irans nya president, som valdes den 5 juli, är Masoud Pezeshkian som besegrade sin konservativa rival Saeed Jalili. Av de 30 miljoner röster som avgivits fick Pezeshkian 53,3% medan Saeed Jalili fick 44,3%.

”Rösträkningen har slutförts och kandidaterna har informerats om resultatet. Pezeshkian har en ledning på cirka tre miljoner röster över sin motståndare Saeed Jalili, som är en hardliner”, sade källorna, som begärde att få vara anonyma.

Valet av Masoud Pezeshkian kommer inte att ha någon större inverkan på den islamiska republikens politik. Den nya presidenten kommer att vara nära involverad i valet av efterträdare till Ayatollah Ali Khamenei, Irans 85-årige högste ledare, som fattar alla beslut i de viktigaste statsfrågorna. Samtidigt har Irans president begränsade befogenheter: han har till uppgift att genomföra regeringens breda politiska riktlinjer som fastställts av Ayatollah Ali Khamenei.