Subscribe
Den 11 juli 2024 beslutade Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) att det nuvarande förbudet mot vargjakt i Österrike är giltigt enligt det så kallade art- och habitatdirektivet.
I juni och juli 2022 dödade en varg 20 får i Tyrolen. Den regionala regeringen gav tillstånd att tillfälligt undanta den från skydd och att avlägsna den, eftersom den utgjorde en överhängande betydande fara för boskap och grödor.
Fem djur- och miljöorganisationer, däribland WWF, överklagade Tyrolens beslut i Österrike med hänvisning till den nämnda EU-rättsakten.
Tyrolens regionala förvaltningsdomstol var tveksam till om EU-rätten var tillämplig i Österrike och begärde därför ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
Luxemburgdomstolen erinrade om att inte bara habitatdirektivet utan även konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö, undertecknad den 19 september 1979 i Bern (Schweiz), i vilken Europeiska unionen är part, klassificerar vargar i förteckningen över arter som omfattas av strikt skydd.
Kommissionen påminde också om att artikel 12.1 i habitatdirektivet, som föreskriver förbud mot dödande av vargar, inte tillåter sådant dödande om vargpopulationen uppnår en gynnsam bevarandestatus.
Enligt artikel 16.1 i samma direktiv får avlivning ske om det inte finns något tillfredsställande alternativ, undantaget inte äventyrar vargstammen, ett intresse av att skydda den biologiska mångfalden kan påvisas och det är nödvändigt för att förhindra allvarlig skada. Den tyrolska domstolen var dock tveksam till om befolkningen skulle bedömas på lokal och nationell nivå, eller ännu högre.
Den föredragande domaren Alexander Arabadjiev från Bulgarien och hans kollegor hävdar först att undantaget i artikel 16.1 måste tolkas restriktivt och med hänsyn till det långsiktiga bevarandet av vargstammen.
Därefter säger de, tillsammans med kommissionen, att ett första steg i bedömningen måste göras lokalt och nationellt, och att en andra bedömning så småningom bör göras på gränsöverskridande nivå.
Vidare tog den tyrolska domstolen upp tvetydigheten i begreppet ”allvarlig skada”, särskilt huruvida det omfattar framtida indirekta skador, vilket det enligt vår mening borde göra för att skydda den primära sektorn. Hur är det till exempel med nedläggningen av gårdar och den därav följande minskningen av det totala antalet djurbesättningar?
EU-domstolen följer återigen Europeiska kommissionen och svarar negativt; faran måste ”åtminstone till stor del kunna hänföras” till vargen och ett orsakssamband, eller åtminstone ett samband med hög sannolikhet, mellan förbudet mot vargdödande och allvarlig skada måste godkännas.
Arabadjiev m.fl. accepterar däremot inte en eventuell långsiktig makroekonomisk utveckling, som de anser vara en abstrakt risk eller en skada som orsakas av olika och flera orsaker.
Den hänskjutande domstolen i Tyrol frågade slutligen om ett eventuellt tillfredsställande alternativ till dödandet av vargen innebär ett tekniskt tillfredsställande alternativ och/eller ett ekonomiskt tillfredsställande alternativ. För att skydda den primära sektorn bör man enligt vår mening ta hänsyn till de ekonomiska aspekterna. Exempelvis medför åtgärder för att skydda betesmarker och djurbesättningar, såsom stängsel, fårhundar eller herdar, mycket relevanta kostnader.
För tredje gången följer domstolen Europeiska kommissionen i dess preferens för sådana åtgärder som ”icke-dödliga förebyggande åtgärder”, som, där så är möjligt, anpassar mänskliga metoder för att främja en ”kultur av samexistens mellan vargpopulationen, besättningar och avelsdjur”. Det låter ganska naivt eller ideologiskt, som om djurens (i det här fallet vargarnas) naturliga instinkter inte styrde deras beteende.
Enligt EU-domstolen kan ekonomiska kostnader beaktas, men inte ”på ett avgörande sätt”. Lantbrukare kan behöva bära ”särskilt höga kostnader” innan de återvänder till dödandet av en varg för att rädda sina får. EU-medel finns tillgängliga för medlemsstaterna för att genomföra sådana åtgärder. Enligt vår mening innebär det att man prioriterar tillgången till skattebetalarnas pengar till förmån för EU:s ideologi.
Källa till bilden: Euractiv