Subscribe
En av de frågor som kommer att bli avgörande för den ekonomiska utvecklingen i EU:s medlemsländer under de kommande decennierna är tillgången på sällsynta jordartsmetaller.
REE, en akronym för Rare Earth Metals, är en grupp av 17 grundämnen som tillhör den kemiska familjen metaller och som alla upptäcktes mellan 1839 och 1900 (det sista, Promethium, skapades på konstgjord väg 1947).
Utan att räkna upp dem alla räcker det med att veta att termen ”sällsynt” inte syftar på att de är sällsynta på planeten, utan snarare på svårigheten att identifiera dem och komplexiteten i att utvinna och bearbeta dem.
Dessa jordar är också avgörande för en stor del av de utmaningar som väntar oss inom en snar framtid, eftersom de är viktiga element för ekonomin i samband med förnybar energi, uppladdningsbara batterier, militärindustrin, flygindustrin och till och med tillverkningen av de elektroniska komponenter som ingår i de apparater vi använder varje dag. SÄLLsynta JORDAR I VÄRLDEN De känsliga områden där dessa element används gör det tydligt att innehavet av fyndigheter blir en viktig tillgång för en nations industriella utveckling.
Siffrorna för 2021 från United States Geological Survey (https://pubs.usgs.gov/periodicals/mcs2022/mcs2022-rare-earths.pdf) visar tydligt vilken inverkan Kina kommer att ha när det gäller brytning, bearbetning och export av dessa viktiga råvaror.
Faktum är att av de uppskattade 125 miljoner ton har Kina cirka 35,2% (drygt 44 miljoner ton).
Därefter följer Vietnam (17,6%), Ryssland och Brasilien (16,8%) och slutligen Indien med 5,6%.
Kina är också världens största producent av sällsynta jordartsmetaller med 60,6% av produktionen, jämfört med 15,5% för USA. DEN EUROPEISKA SITUATIONEN Det är naturligt att en sådan övervägande obalans gentemot Kina också har tvingat Europeiska unionen att förlita sig på öst när det gäller försörjningen av dessa mineraler.
Detta är inget litet problem, särskilt inte om man ser till den internationella geopolitiska situationen och de instabiliteter som gör relationerna med öst allt svårare.
Den 12 januari 2023 meddelade LKAB, ett av Sveriges ledande gruvbolag, att man identifierat vad som kan vara den största fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller som någonsin hittats i Europa.
Fyndigheten har fått namnet ”Per Geijer” (efter en framstående svensk geolog) och ligger i närheten av Kiruma, en liten lappländsk stad bortom polcirkeln.
Studier som genomförts (och hittills offentliggjorts) skulle visa på förekomsten av över 400 miljoner ton resurser och över en miljon ton sällsynta jordartsmetaller.
Även om denna upptäckt är goda nyheter kan det ta upp till femton år innan den verkligen kan leda till att Europa minskar sitt beroende av Kina för import av sällsynta jordartsmetaller. SÄKERSTÄLLANDE AV EN FRAMTID FÖR DEN EUROPEISKA INDUSTRIN Problemet är att den europeiska industrin behöver dessa material nu: med den pågående ekologiska och digitala omställningen måste medlemsländernas sårbarhet övervinnas.
Vad som måste eftersträvas är en europeisk industri som är tekniskt avancerad och autonom.
Tyvärr är det obestridligt att Europa har hamnat på efterkälken både i den globala pandemin och, kort därefter, i de kritiska frågorna i samband med konflikten i Ukraina.
Avsaknaden av alternativa försörjningskanaler för sällsynta råvaror (vilket också beskrevs i Europeiska kommissionens handlingsplan för kritiska råvaror 2020) har gjort behovet av att uppnå större tekniskt oberoende och suveränitet inom EU:s gränser ännu tydligare. I detta avseende kan Italiens Mattei-plan vara en stark punkt, tillsammans med Global Gateway, för att förverkliga strategiska partnerskap med länder utanför EU om leverans av sällsynta jordartsmetaller.
Allt detta tillsammans med en ökning av utvinningskapaciteten i medlemsländerna och samarbete inom de mest känsliga industrisektorerna. ATT HÅLLA UPP MED UTMANINGARNA Det är uppenbart att framtidsutsikterna är allt annat än rosenskimrande när man ser på de utmaningar som ligger framför oss.
Det räcker med att säga att EU har för avsikt att uppnå klimatneutralitet senast 2025 med produktion av energi från förnybara källor, bland annat genom målen i RePowerEU-paketet.
Dessa initiativ kommer att leda till en ökad efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller, och den fråga vi måste vara beredda att besvara i dag är enkel: kommer vi att ha tillräckliga resurser för att stödja den energimässiga och digitala omställningen?