Subscribe
Gioia Tauro har länge ansetts vara en av symbolerna för den italienska industri- och logistikpolitikens brist på visioner.
Den uppstod på 1970-talet som ett industriellt utlopp för en järn- och stålpole som aldrig såg dagens ljus på grund av krisen i sektorn på 1980-talet, och omvandlades till en godshamn.
Trots att den är den första italienska hamnen när det gäller godstrafik och den nionde i Europa, skulle denna anläggning, som drar nytta av unika egenskaper som det naturliga djupet i dess vatten tack vare vilket det inte finns några storleksbegränsningar för förtöjning och som dess strategiska läge i Medelhavsbäckenet, potentiellt kunna bli den viktigaste knutpunkten i Medelhavet.
Slutligen, även med tanke på utvecklingen av vår södra del som en ”strategisk knutpunkt” för alla rutter som korsar Medelhavet, görs konkreta investeringar i denna strategiska hamn med Melonis regering.
Rådets ordförande betonade själv, i samband med undertecknandet av avtalet om utvecklings- och sammanhållningsfonden 2021-2027, att ”hamnen i Gioia Tauro är en juvel, den första italienska hamnen och den nionde i Europa för godstrafik.
Men vi är en plattform mitt i Medelhavet, det hav som är kontaktpunkten mellan Indo-Stillahavsområdet och Atlanten.
Vi befinner oss i mitten, med en hamn på spetsen av denna plattform.
Så nionde plats i Europa är inte det högsta mål som vi kan sträva efter, vilket upprepar behovet av långsiktiga projekt och visioner för att ge vår södra region en nystart.
Undertecknandet mellan premiärminister Giorgia Meloni och Kalabriens guvernör Roberto Occhiuto gällde det tionde sammanhållningspolitiska avtalet som finansieras med FSC-resurser för perioden 2021-2027.
Avtalet omfattar ett totalbelopp på 2,863 miljarder, exklusive de 300 miljoner som planeras för bron över sundet, för totalt 317 projekt, och är det ”största belopp som hittills anslagits, på grundval av projektprioriteringar som föreslagits av regionen och som delas av regeringen”, påpekade minister Fitto.
Och att Melonis regering tror på Gioia Tauro-projektet framgår av det senaste G7-handelsmötet, som ägde rum i Kalabrien i Villa San Giovanni.
En av huvudpunkterna under de möten som hölls var just att främja Gioia Tauros hamns centrala roll i avtalen.
”Regeringen vill stärka hamnen i Gioia Tauro och vi har tänkt oss en stor hubb för att samla in energileveranser som ska distribueras till EU”, betonade minister Tajani, som representerade Italien.
Och de resurser som görs tillgängliga kommer att användas just för att bygga den infrastruktur som för närvarande saknas i hamnbassängen och som är nödvändig för att Gioia Tauro verkligen ska kunna konkurrera med anläggningar som Rotterdam.
Detta omfattar även bron över Messinasundet, ett arbete som, förutom att möjliggöra en hastighetsförändring i öns handel, omfattar en rad logistiska infrastrukturer som också involverar hamnen i Gioia Tauro.
Den senaste tidens svårigheter i leveranskedjan har gjort det nödvändigt att tänka om, särskilt på grund av de svårigheter som uppstått till följd av kriget i Ukraina och de pågående försöken att hindra sjöfarten i Svarta havet, tillsammans med de ihållande houthi-attackerna mot handelsfartyg i Röda havet och Adenviken.
Man bör komma ihåg att stärkandet av försörjningskedjornas motståndskraft inte bara handlar om att minska riskerna, utan också om att utnyttja möjligheterna att förbättra effektiviteten och främja innovation. Detta kräver investeringar i avancerad teknik, diversifiering av källor och ökat samarbete över sektorsgränserna.
I grund och botten innebär det ett djupare samarbete mellan regeringar och företag, baserat på samarbete och ömsesidigt förtroende.
Och Gioia Tauro passar in i denna nya vision, i en strategi för vitalisering av södra Italien som äntligen verkar se ljuset.
Fe.Mo.