Italien växer snabbare än Tyskland: en jämförelse mellan två ekonomier i omvandling

Under de senaste åren har den italienska ekonomin visat en överraskande motståndskraft och dynamik och i vissa avseenden till och med överträffat Tyskland, som traditionellt betraktats som Europas drivkraft.

Detta resultat är särskilt betydelsefullt om vi beaktar det globala ekonomiska sammanhanget som kännetecknas av osäkerhet och utmaningar, liksom stoppet för extraordinära åtgärder som Superbonus, som hade gett ett betydande uppsving för den italienska byggsektorn.
Jämförelsen mellan de två ekonomierna belyser inte bara de strukturella skillnaderna, utan också de olika tillväxtstrategier som de två länderna har antagit.
Enligt uppgifter från Istat ökade den italienska bruttonationalprodukten (BNP) med 0,2% under andra kvartalet 2024 jämfört med föregående kvartal, och med 0,9% i trendmässiga termer.
Dessa resultat, även om de är blygsamma i absoluta termer, utgör en positiv signal för den italienska ekonomin, särskilt jämfört med Tysklands.
Den tyska ekonomin krympte i själva verket något med 0,1% under samma period, efter en svag ökning med 0,2% under första kvartalet.
Denna trend återspeglar en ihållande stagnation i den tyska ekonomin, som förvärras av faktorer som en avtagande inhemsk efterfrågan, stigande energi- och arbetskraftskostnader samt ett osäkert klimat som har fått företagen att skjuta upp sina investeringsbeslut.
Tyskland, som under årtionden har lett den ekonomiska tillväxten i Europa, befinner sig nu i en fas av strukturella svårigheter.
Orsakerna till denna stagnation är komplexa och sammanlänkade.
Bland de viktigaste kan nämnas de svaga investeringarna i nyckelsektorer som bygg- och anläggningssektorn samt de höga energikostnadernas negativa inverkan på tillverkningsindustrin, som traditionellt har utgjort den tyska ekonomins bultande hjärta.

Tjänstesektorns roll i Italien

Till skillnad från Tyskland har Italien sett en större dynamik i tjänstesektorn, vilket har kompenserat för nedgången i förädlingsvärde inom sektorer som jordbruk, skogsbruk, fiske och industri.
Denna övergång till en tjänstedriven ekonomi har varit avgörande för den italienska tillväxten och turismen har spelat en ledande roll i detta sammanhang.
Faktum är att turismen har varit en av de mest motståndskraftiga och dynamiska sektorerna i den italienska ekonomin under de senaste åren.
Under 2023 noterade Italien de högsta värdena någonsin i betalningsbalansen för turism, och denna trend fortsatte under 2024, med en betydande tillväxt under det första kvartalet.
Denna sektor har inte bara bidragit till BNP utan även till sysselsättningen, vilket har varit ett viktigt stöd under en period av stor ekonomisk osäkerhet.
En av de viktigaste faktorerna som har stöttat den italienska ekonomin under tidigare år var Superbonus, ett regeringsinitiativ som syftar till att stimulera energi- och seismisk rekvalificering av byggnader.
Detta program hade gett ett betydande uppsving för byggsektorn, vilket i hög grad bidrog till BNP-tillväxten.
Superbonusen väckte dock också farhågor om dess inverkan på de offentliga finanserna, eftersom den ansågs vara en kostsam åtgärd som var svår att upprätthålla på lång sikt.
När superbonusen upphörde noterades en inbromsning i byggsektorn, som dock fortsatte att dra nytta av de kvarvarande effekterna av tidigare åtgärder.
Enligt parlamentets budgetkontor (UPB) har industriproduktionen i Italien minskat sedan slutet av 2022, och ingen vändning av trenden väntas på kort sikt, varken inom tillverkningsindustrin eller byggsektorn.
Den italienska ekonomin har dock visat viss förmåga att anpassa sig, och andra sektorer har delvis kompenserat för nedgången.

Utmaningar och framtidsutsikter för Italien

Trots de positiva tecknen är den italienska ekonomin inte fri från utmaningar.
Framför allt industrin fortsätter att lida av ihållande höga energikostnader, vilket har minskat de italienska företagens konkurrenskraft på de internationella marknaderna.
Dessutom är den ekonomiska osäkerheten fortsatt hög, och hushåll och företag är fortfarande försiktiga i sina utgifts- och investeringsbeslut.
Tillväxtförväntningarna för de kommande kvartalen är starkt kopplade till de beslut som kommer att fattas i samband med nästa budgetlag, samt till genomförandet av den nationella återhämtnings- och resiliensplanen (PNRR).
Denna plan, som till stor del finansieras av europeiska fonder, ses som en av de viktigaste hävstängerna för att stödja den ekonomiska tillväxten på medellång sikt, genom investeringar i infrastruktur, digitalisering och energiomställning.
När det gäller skatteintäkterna visar den italienska budgeten positiva tecken.
Den senaste uppdateringen i budgetjusteringen visar på en ökning med 24,7 miljarder euro jämfört med de första prognoserna, med en betydande ökning av intäkterna från inkomstskatt för personer och bolagsskatt, även om momsen har minskat.
Denna förbättring av intäkterna kan ge regeringen större flexibilitet att genomföra åtgärder för att stödja den ekonomiska tillväxten.

Krisen i den tyska ekonomin: orsaker och konsekvenser

Den kris som den tyska ekonomin går igenom kan inte underskattas med tanke på den centrala roll som Tyskland alltid har haft i den europeiska ekonomin.
Enligt Ifo-indexet, som är en nyckelindikator som följs av finansmarknaderna, verkar den tyska ekonomin ”blockerad av krisen”, och ingen betydande förbättring förväntas under det tredje kvartalet 2024.
Detta stagnationstillstånd är särskilt tydligt inom industrisektorn, där företagen skjuter upp investeringar på grund av den stora ekonomiska osäkerheten.
Orsakerna till denna kris är flera.
Förutom de faktorer som redan nämnts, såsom höga energikostnader och en avtagande inhemsk efterfrågan, står Tyskland inför en rad strukturella utmaningar.
Dessa inkluderar energiomställningen, som medför höga kostnader för företagen, och den växande globala konkurrensen, som urholkar Tysklands dominerande ställning inom sektorer som fordons- och finmekanik.
Inbromsningen i den tyska ekonomin har betydande konsekvenser för hela Eurozonen.
Tyskland, som är den största ekonomin i Eurozonen, har traditionellt drivit på den ekonomiska tillväxten inom blocket.
Men med Tysklands svårigheter kan tillväxtbördan komma att flyttas till andra länder, inklusive Italien.
Detta innebär en möjlighet för Italien att stärka sin roll inom eurozonen, men det kräver också en noggrann hantering av den ekonomiska politiken och finanspolitiken för att undvika samma svårigheter som för närvarande håller tillbaka Tyskland.
Italien måste ta itu med sina interna utmaningar, inklusive behovet av att förbättra produktiviteten och minska statsskulden, men landet kan också utnyttja de möjligheter som den tyska krisen erbjuder för att konsolidera sin tillväxt.
I synnerhet tjänstesektorn erbjuder betydande potential, särskilt om den stöds av investeringar i infrastruktur och digitalisering.
Dessutom kan Italien dra nytta av den växande globala efterfrågan på turism och högkvalitativa produkter, sektorer där landet har en stark position.
Jämförelsen mellan de italienska och tyska ekonomierna belyser en förändring i den europeiska ekonomiska dynamiken.
Italien har, trots strukturella svårigheter och stopp för åtgärder som Superbonus, uppvisat en överraskande tillväxtförmåga som framför allt drivs av tjänstesektorn och turismen.
Tyskland står tvärtom inför en kris som kan få långsiktiga konsekvenser för landets ekonomi och för hela Eurozonen.
Detta scenario ger Italien en unik möjlighet att stärka sin roll inom Europa, men det kräver också en noggrann hantering av den ekonomiska politiken för att stödja tillväxten under de kommande åren.
Med stöd av PNRR och en försiktig hantering av de offentliga finanserna kan Italien fortsätta att växa och stärka sin position i det europeiska sammanhanget och bli en nyckelspelare i den ekonomiska återhämtningen i euroområdet.
För att till fullo ta vara på denna möjlighet måste Italien fokusera på strukturreformer som förbättrar konkurrenskraft och innovation, utnyttja EU-fonderna på bästa sätt och främja en miljö som gynnar investeringar.
Endast på detta sätt kommer landet att kunna konsolidera sin tillväxt och bidra till ett mer balanserat och välmående Europa.  

Alessandro Fiorentino