Elysée på prov i samband med misstroendeomröstningen

Allt utspelar sig den här veckan och i Elyséepalatset har spelet aldrig varit tydligare. Krisen i den franska regeringen, som upptar de utländska nyhetssidorna även i vårt land, har sina rötter i Macrons beslut den 9 juni, efter EU-valet, att lägga tillbaka sitt mandat i väljarnas händer. Ett beslut som, om än delvis, belönade Le Pens Rassemblement National med ett resultat som, i de senaste valen för förnyelse av nationalförsamlingen som hölls den 30 juni och den 7 juli, såg en intressant tillväxt av den franska högern. Nu läggs tyngden från både Jean-Luc Mélenchon och Le Pen till Macron, alltid på motsatta sidor men i det här fallet med det gemensamma målet att tvinga statschefen att avgå och tidigarelägga presidentvalet till långt före 2027. SAMMANSTÄLLNINGEN OM VÄLFÄRDEN
Det är alltså under dessa dagar som sammanstötningen kommer att äga rum, och vi kommer att få veta om den regering som har suttit i mindre än tre månader kommer att lyckas slutföra manövern om välfärden – tidsfristen löper ut den 31 december – utan att hamna i den ”storm” som premiärminister Barnier har talat om de senaste dagarna. En av faktorerna i denna storm (som kanske än så länge bara är en mindre turbulens) är säkerligen marknadernas vikt och spridningen, som redan har nått en mycket hög nivå. Sedan har vi misstroendevotumet från Gauches nya folkfront, medan Le Pen redan har meddelat att hon inte bara kommer att rösta om det dokument som redan har lagts fram, utan att Rassemblement National kommer att utarbeta ett eget som ska läggas fram för kammaren. Försöket är att hindra regeringen från att anta de åtgärder som löper ut och som Le Pen beskriver som ”orättvisa mot det franska folket”. Bland de mest kritiserade åtgärderna är de planerade nedskärningarna för medelklassen och den alltför obetydliga nedskärningen av gratis mediciner för illegala invandrare och sans papier: en åtgärd som skulle kosta 1,6 miljarder euro per år och som Macron bara skulle skära bort 200 miljoner euro från. Det finns fortfarande några tekniska möjligheter att ”rädda vad som räddas kan” och säkra manövern. Framför allt skulle Barnier kunna använda sig av artikel 49 i konstitutionen, som tillåter att lagen antas utan debatt, samtidigt som han ändrar texten för att göra den mer lättförståelig för regeringsallianserna och övervinna dödläget. DEN EKONOMISKA FAKTORN
Det finns mycket lite tid att komma till en jämvikt, tid som framför allt dikteras av resultaten för franska statsobligationer – för närvarande lika stora som Greklands – samt värdet på Spread, som just nu ligger på samma värden som under krisen 2012. Finansmarknaderna kommer naturligtvis inte heller att vara sena att ta ställning till krisen, eftersom instabilitet snabbt kan få internationellt kapital att söka sig till andra stränder. Slutligen den inhemska ekonomiska fronten, där den finansiella manövern ska röstas igenom senast den 31 december. I avsaknad av en ny lag skulle den enda genomförbara lösningen vara en förlängning av 2024 års text, i väntan på sommaren och möjligheten att återgå till valurnornas vilja. DEN MÖJLIGA KRISEN
Den regering som utsågs den 5 september kan bli den kortaste i den femte republikens historia och den första som formellt ifrågasätts sedan 1962. Den dagen utmanades premiärminister Georges Pompidou först av general De Gaulle, som sedan återförde honom till rätt spår.

För närvarande talar franska analytiker om 320 deputerade emot, medan 289 skulle räcka för en misstroendeomröstning. Men i vilket fall som helst, hur ser framtiden ut på medellång sikt för den majoritet som ombildades förra sommaren? Risken för en ommöblering för matematiskt stöd är precis runt hörnet, och att fortsätta den lagstiftande församlingen med en hotande kris – som ett damoklessvärd – samt misstroendeomröstning är inte lätt. Särskilt med det nuvarande internationella scenariot och en ledande roll att försöka upprätthålla. Det verkar som om mer än hälften av det franska folket för närvarande hoppas på ett fall, inte minst de 11 miljoner väljare som röstar på Le Pens Rassemblement National. Den ena misstroendeomröstningen efter den andra skulle kunna leda till att den franska regeringen förlamas. Ett annat element att ta hänsyn till i detta fall skulle dock vara vikten av det konstitutionella diktatet, som skulle förhindra en ny valomgång före sommaren, med Macron tvingad att upplösa Assemblée först från juni.