Subscribe
EU:s jordbrukspolitik fortsätter att kritiseras för att inte tillgodose primärsektorns grundläggande behov – nämligen att göra den mer konkurrenskraftig, ekonomiskt livskraftig och hållbar på lång sikt. Frågor som handelsrelationerna med Marocko, införandet av miljöprogram och den ständigt växande labyrinten av administrativa förfaranden har varit ständiga stridsfrågor för de europeiska jordbrukarna. Det nyligen godkända handelsavtalet mellan EU och Marocko har nu lagts till denna lista över missnöjesyttringar. Frankrike och Polen var de första länderna som formellt motsatte sig avtalet mellan EU och Mercosur med hänvisning till att de ville skydda sina jordbruks- och livsmedelssektorer. Spanien, under ledning av Luis Planas, minister för jordbruk, fiske och livsmedel, har däremot stött avtalet och hävdat att det gynnar ekonomin inom alla produktiva sektorer. De spanska jordbrukarna håller dock inte alls med. De har än en gång gått ut på gatorna och samlats framför Spaniens jordbruksministerium och i andra EU-länder för att uttrycka sitt missnöje. Protesterna organiserades av två av Spaniens mest framstående jordbruksorganisationer, Asaja och COAG, som båda förespråkar primärsektorns intressen. Asaja, som är en ledande aktör inom COPA-COGECA – den europeiska paraplyorganisationen för lantbrukare – har varit en av de mest högljudda kritikerna av EU-Mercosur-avtalet. Organisationen har ett betydande inflytande i beslutsprocesserna inom det europeiska jordbruket och dess ordförande Pedro Barato har gjort klart att de spanska jordbrukarna inte är emot handelsavtal i allmänhet. Istället är deras motstånd riktat mot de specifika villkoren i avtalet mellan EU och Mercosur, som de hävdar kommer att leda till ”orättvis konkurrens” för europeiska jordbrukare. En viktig fråga för jordbrukarna är skillnaderna i sanitära och fytosanitära standarder. Mercosurländerna behöver inte uppfylla samma stränga regler som EU:s producenter måste göra. Spanska jordbrukare hävdar att detta regleringsgap innebär en betydande nackdel för dem. Pedro Barato har betonat att de spanska jordbrukarna är mer än villiga att konkurrera med sina motparter i Mercosur, men bara om konkurrensen sker på lika villkor. EU-Mercosur-avtalet garanterar dock inte sådana villkor. COAG, en annan inflytelserik jordbruksorganisation, har upprepat denna oro. Miguel Padilla, COAG:s generalsekreterare, uttryckte förvåning och frustration över att Spanien, ett land med en stark jordbrukssektor, skulle vara en av de främsta förespråkarna för ett avtal som verkar underminera landets egna jordbrukare. Padilla påpekade att EU:s jordbruksbestämmelser är de strängaste i världen, vilket innebär att europeiska producenter missgynnas jämfört med jordbrukare från Mercosur-länderna. Han lyfte också fram det motsägelsefulla i Spaniens hållning, med tanke på att andra stora jordbruksnationer som Frankrike och Polen har intagit en fast ståndpunkt mot avtalet. Missnöjet är inte begränsat till jordbrukare och branschorganisationer. Framstående politiker från Spaniens autonoma regioner har också gett sig in i debatten. Isabel Díaz Ayuso, president för Madridregionen, var särskilt frispråkig. I ett offentligt uttalande kritiserade hon avtalet för att inte ta hänsyn till dess inverkan på Spaniens jordbrukssektor.
Díaz Ayuso krävde att importerade produkter från Mercosur ska omfattas av samma standarder och regler som europeiska jordbrukare måste uppfylla, för att på så sätt säkerställa rättvis konkurrens. Hennes kommentarer speglar en växande kör av röster i Spanien som efterlyser en mer balanserad inställning till internationella handelsavtal. Spänningen mellan jordbrukssektorn och beslutsfattarna blir bara större och större. Jordbrukarna hävdar att handelsavtal som EU-Mercosur-avtalet drivs igenom utan tillräcklig hänsyn till hur de påverkar de lokala producenterna. Trots upprepade protester och stöd från vissa politiska ledare, t.ex. Díaz Ayuso, är jordbrukarna fortfarande skeptiska till regeringens vilja att försvara deras intressen. De är rädda för att avtalet kommer att äventyra deras försörjning och den långsiktiga hållbarheten i Spaniens jordbrukssektor. Insatserna är höga. Jordbrukarna har varnat för att om deras krav inte tillgodoses kan det leda till ytterligare protester och oroligheter. De har uppmanat både den spanska och den europeiska regeringen att ompröva avtalet och införa skyddsåtgärder som skyddar de lokala producenternas intressen. Bönderna motsätter sig inte handel i princip, men de insisterar på att handelsavtal måste garantera rättvis konkurrens, lika regleringsstandarder och hållbara villkor för alla inblandade parter. De bredare konsekvenserna av avtalet mellan EU och Mercosur sträcker sig längre än till Spanien. Protester har också brutit ut i andra EU-länder, vilket visar på den växande klyftan mellan beslutsfattare och jordbrukssektorn i hela Europa. Jordbrukarna kräver att få delta i beslutsprocesser som har en direkt inverkan på deras överlevnad och tillväxt. Uppfattningen att regeringar prioriterar internationella handelsmål framför välfärden för sina inhemska industrier spär på missnöjet och försvagar förtroendet för beslutsfattarna. I slutändan visar de spanska böndernas protester på behovet av en omprövning av avtalet mellan EU och Mercosur. De efterlyser ett åtagande från EU:s ledare om att upprätthålla grundläggande principer om rättvis konkurrens och att se till att alla producenter arbetar enligt samma regleringsstandarder. Utan dessa garantier kan den långsiktiga hållbarheten i Europas jordbrukssektor vara i fara. Om regeringarna fortsätter att ignorera jordbrukssamhällets krav kan de ställas inför en upptrappning av protester och social oro. EU-Mercosur riskerar att bli en katalysator för konflikter mellan jordbrukare och beslutsfattare.