Island återupptar debatten om EU-medlemskap

En folkomröstning senast 2027 blir alltmer sannolik

Under de senaste åren har debatten om Islands inträde i Europeiska unionen (EU) upplevt en ny livlighet. I och med installationen av den nya isländska regeringen, som ägde rum i lördags, kan detta perspektiv bli verklighet. Den center-vänsterkoalition som leder landet har lovat att hålla en folkomröstning om EU-medlemskap senast 2027, vilket är ett viktigt steg i en diskussion som återkommer cykliskt men som hittills aldrig har fått något definitivt resultat.

En ung och beslutsam regering

Den nya regeringen bildades efter det tidiga valet i november 2023, som blev nödvändigt på grund av de interna meningsskiljaktigheter som hade lett till den tidigare regeringens fall. I koalitionen ingår tre partier: Socialdemokraterna, som fick 20,8 procent av rösterna, Reformisterna (15,8 procent) och Folkpartiet (13,8 procent). Regeringen leds av Kristrún Frostadóttir, ledare för Socialdemokraterna, som med sina 36 år blev den yngsta personen att inneha premiärministerposten i Islands historia. Bland de viktigaste löftena från den nya regeringen finns inte bara folkomröstningen, utan också inrättandet av en kommission med oberoende experter som ska bedöma fördelarna och nackdelarna med att använda den isländska kronan, samt konsekvenserna av ett eventuellt införande av euron. Detta val återspeglar en pragmatisk och analysinriktad strategi som syftar till att ge befolkningen en välgrundad information för att fatta ett avgörande beslut om landets framtid.

En historisk men aldrig löst debatt

Idén om Island som medlem i EU är inte ny. Landet ansökte om medlemskap redan 2009, efter den globala finanskrisen som hade tvingat den isländska ekonomin på knä. Förhoppningen var då att ett inträde i unionen och införandet av euron skulle kunna stabilisera den ekonomiska situationen. De formella förhandlingarna inleddes 2010 men avbröts 2013 när en konservativ, euroskeptisk regering bestående av Progressiva partiet och Självständighetspartiet kom till makten. År 2015 drog Island officiellt tillbaka sin kandidatur och avslutade därmed en process som hade väckt både entusiasm och tvivel. Trots detta har landet förblivit starkt integrerat med Europa. Landet är en del av Schengenområdet, Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) och följer Dublinavtalen om mottagande av asylansökningar. Att gå med i EU skulle dock innebära en betydande förändring, med konsekvenser som går långt utöver de avtal som redan finns på plats.

Vad tycker islänningarna?

Den isländska allmänheten har aldrig haft en enda ståndpunkt om EU-medlemskap. Enligt en opinionsundersökning som genomfördes i juni 2023 skulle 54 procent av islänningarna vara för ett EU-medlemskap, vilket är en ökning jämfört med tidigare då stödet låg på omkring 25 procent. Även om enigheten fortfarande är långt ifrån överväldigande säger en stor majoritet (74%) att de är för att ta upp frågan genom en folkomröstning, oavsett resultatet av omröstningen. Detta speglar den kollektiva önskan om en tydlig och demokratisk diskussion om en fråga som är avgörande för landets framtid. Bland argumenten för att gå med i unionen spelar ekonomin en central roll. Island har under flera år präglats av ekonomisk instabilitet och inflationen är, trots att den sjunker, fortfarande ett orosmoment. I februari 2023 var inflationen över 10 procent, medan den i dag ligger på cirka 5 procent. Ett införande av euron skulle kunna minska volatiliteten i växelkursen och stabilisera levnadskostnaderna, ett mål som den nya regeringen har uttalat. Ett EU-medlemskap skulle också kunna ge fördelar för handeln, stärka de ekonomiska förbindelserna med andra medlemsländer och öka möjligheterna för isländsk export. Men det finns också allvarliga farhågor. Ett av de största hindren gäller fisket, som är en viktig sektor för den isländska ekonomin. EU:s politik för fiskekvoter skulle kunna stå i konflikt med landets intressen, som traditionellt sett starkt har försvarat sin suveränitet på detta område. Dessutom har debatten om invandring blivit mer relevant än tidigare, tack vare ökningen av den utländska befolkningen på Island. Denna tillväxt har väckt oro, särskilt bland partier med mer nationalistiska ståndpunkter, såsom Folkpartiet, som trots detta ingår i den styrande koalitionen. Den utlovade folkomröstningen 2027 innebär en historisk möjlighet för Island att ta itu med en gammal fråga. Samtidigt som den ökande integrationen med Europa och ekonomiska påtryckningar driver på för ett eventuellt EU-medlemskap, fortsätter oron över landets suveränitet och särdrag att väcka tvivel. Arbetet i den expertkommission som regeringen har aviserat kommer att vara avgörande för att ge islänningarna den information de behöver för att fatta beslut. Under tiden ser debatten ut att bli het och spegla de många nyanserna i en fråga som inte bara är ekonomisk eller politisk, utan också kulturell och identitetsrelaterad.

Alessandro Fiorentino