Irland och EU:s direktiv om otillbörliga affärsmetoder

Oro över effekterna av otillbörliga handelsmetoder, som i stort sett definieras som metoder som grovt avviker från god affärssed, strider mot god tro och god affärssed och som ensidigt införs av en handelspartner gentemot en annan, har varit ett återkommande inslag i offentliga och politiska debatter mellan jordbruksproducenter/leverantörer och köpare av jordbruksprodukter i EU och Irland under åtminstone det senaste årtiondet. På EU-kommissionsnivå ansåg man före 2016 att den europeiska jordbruks- och livsmedelssektorns allt större integration på de globala marknaderna visserligen skapade viktiga handelsmöjligheter, men att den också medförde en större exponering för marknadsimperfektioner, prisvolatilitet och ökade möjligheter för jordbruksleverantörernas inkomster att påverkas negativt av UTP. Detta gjorde att leverantörerna hade få eller inga effektiva regleringsmöjligheter eller skydd, vilket innebar en betydande nackdel för dem på marknaden. I detta sammanhang var det allmänt känt att maktobalansen i dynamiken mellan leverantör och köpare kraftigt gynnade köparen i en oproportionerligt stor utsträckning. Leverantörerna, som ofta var mindre och mer sårbara, fick kämpa för att förhandla fram rättvisa villkor eller söka upprättelse i fall av exploatering, vilket ytterligare förvärrade inkomstskillnaderna inom jordbrukets leveranskedja. I ett försök att identifiera och granska de vanligaste otillbörliga handelsvillkoren och fastställa vilka skyddsåtgärder för jordbrukare och leverantörer som skulle kunna införas för att skapa en balanserad affärsrelation, inrättade Europeiska kommissionen en expertgrupp kallad Agriculture Markets Task Force. Detta beslut följde på ett möte i Europeiska rådet i september 2015, där det akuta behovet av att ta itu med dessa frågor lyftes fram. Vid samma möte presenterade Irlands Phil Hogan, dåvarande EU-kommissionär med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling, ett solidaritetspaket värt 500 miljoner euro för att hjälpa EU:s jordbruksmarknader som drabbats av volatilitet på grund av det ryska embargot mot livsmedelsimport från EU och en avtagande efterfrågan från Kina. Den rådgivande högnivågrupp som inrättades under detta möte fick i uppdrag att undersöka hur leveranskedjan fungerar och vilken ställning jordbrukarna har i den. Så småningom utsågs denna grupp officiellt till arbetsgruppen för jordbruksmarknaderna. Arbetsgruppens uppdrag var att förse Europeiska kommissionen med råd och expertis om hur jordbruksmarknaderna fungerar och om jordbrukarnas ställning i leveranskedjan. Den hade också till uppgift att utfärda rekommendationer och föreslå politiska initiativ för att ta itu med de obalanser och orättvisa metoder som påverkar jordbruksproducenterna. Ett av de unionsomfattande ramverk för att ta itu med otillbörliga handelsmetoder som framkom ur denna process var 2019/633 EU-direktivet om otillbörliga handelsmetoder (UTP). I detta direktiv betonas särskilt hur det skydd som tillhandahålls i första hand ska gynna jordbruksproducenter och fysiska eller juridiska personer som levererar jordbruks- och livsmedelsprodukter, inklusive producentorganisationer. Det fastställer också harmoniserade minimiregler för jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjan som är tillämpliga i alla EU-medlemsstater, inklusive Irland. Det är viktigt att notera att direktivet kategoriserar otillbörliga affärsmetoder i två grupper: svarta och grå metoder. Svarta metoder omfattar sena betalningar, ensidiga ändringar av leveransavtal och vägran att lämna skriftlig bekräftelse på leveransavtal. Dessa anses vara direkt oacceptabla och är förbjudna enligt direktivet.

Grå praxis, å andra sidan, omfattar åtgärder som att returnera osålda lättfördärvliga produkter eller att kräva att leverantörer betalar för marknadsföringskostnader om detta inte uttryckligen överenskommits. Dessa metoder är endast tillåtna på särskilda villkor och efter överenskommelse i förväg. Det bör dock noteras att Irland redan hade börjat ta itu med otillbörliga affärsmetoder på hemmaplan innan direktivet antogs. År 2018 utarbetade det irländska parlamentets gemensamma utskott för jordbruk, livsmedel och havsfrågor ett politiskt bidrag om EU:s lagstiftningsförslag COM (2018) 173 – Förslag till direktiv om otillbörliga affärsmetoder i förbindelserna mellan näringsidkare i livsmedelskedjan. Detta ledde till att den irländska regeringen godkände den allmänna ordningen och därefter offentliggjorde lagen om jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjan (Agricultural and Food Supply Chain Bill 2022). Lagstiftningsprocessen föregicks av ett offentligt samråd som hölls under 2021 om de funktioner som skulle tilldelas ett nytt kontor, som senare fick namnet National Food Ombudsman/Regulator. Kulmen på dessa ansträngningar var lagen om jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjan 2023, som inrättade en ny oberoende lagstadgad myndighet, An Rialálaí Agraibhia (The Agri-Food Regulator eller ”Regulatorn”). Syftet med den nya myndigheten är att, i enlighet med 2019 års EU-direktiv, främja rättvisa och transparens i jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjan i Irland. De viktigaste funktionerna som tilldelas tillsynsmyndigheten enligt 2023 års lag inkluderar:

1. Rättvisa och öppenhet i leveranskedjan för jordbruks- och livsmedelssektorn: Tillsynsmyndigheten har till uppgift att beakta de särskilda behoven och omständigheterna inom jordbruks- och livsmedelssektorn, med särskild tonvikt på jordbruk, fiske och små livsmedelsföretag.
2. Information och engagemang: Tillsynsmyndigheten kommer att publicera analyser av pris- och marknadsdata som rör leveranskedjan för livsmedel, i syfte att förbättra marknadstransparensen.
3. Överensstämmelse med lagen om illojal handel: Tillsynsmyndigheten ansvarar för att främja förståelse för och efterlevnad av lagar som behandlar UTP inom livsmedelssektorn.
4. Verkställighet av lagen om otillbörlig handel: Tillsynsmyndigheten fungerar som den utsedda tillsynsmyndigheten enligt direktiv (EU) 2019/633 och ansvarar för att genomdriva efterlevnaden av UTP-förordningar.

Ytterligare bestämmelser i lagen ger tillsynsmyndigheten befogenhet att utfärda riktlinjer, granska uppförandekoder och tillåta jordbruksministern att samråda med tillsynsmyndigheten om lagstiftningsförslag som rör rättvisa och öppenhet i livsmedelskedjan. Trots att tillsynsmyndigheten nyligen inrättats har den redan inlett betydande aktiviteter. Den har bekräftat att den har inlett rättsliga förfaranden mot ett köpande företag för en påstådd överträdelse av illojala handelsmetoder. Dessutom har man genomfört flera efterlevnadsinspektioner på plats för att säkerställa att företagens policyer, rutiner, system och interna kontroller uppfyller kraven i 2023 års lag och tillhörande förordningar. Tillsynsmyndigheten har också indikerat att dessa inspektioner kommer att fortsätta, med fokus på riktade, riskbaserade tillvägagångssätt. Hittills har inga rättsliga utmaningar gjorts mot tillsynsmyndighetens verkställighetsaktiviteter. Även om inrättandet av Agri-Food Regulator generellt har välkomnats som ett positivt steg, har det förekommit kritik mot den lagstiftning som ligger till grund för dess verksamhet. Denna kritik fokuserar främst på de upplevda begränsningarna av dess ansvarsområde och befogenheter. Till exempel har tillsynsmyndigheten för närvarande inte befogenhet att genomföra slumpmässiga inspektioner hos leverantörer och köpare för att säkerställa att UTP-reglerna följs. Dessutom har det funnits farhågor om att vissa företag, t.ex. köttförädlingsföretag, kan blockera tillgången till prisuppgifter på grund av att de är kommersiellt känsliga. Denna brist på transparens skulle kunna försvåra arbetet med att upptäcka och åtgärda prismanipulation inom leveranskedjan. En annan tvistefråga är den relativt långsamma takten i vilken dessa förändringar har genomförts. Intressenter hävdar att inrättandet av tillsynsmyndigheten och införandet av robusta UTP-regler borde ha skett mycket tidigare, med tanke på de utmaningar som jordbruksproducenterna sedan länge står inför. Kritikerna betonar också behovet av fortsatt vaksamhet och tillsyn för att säkerställa att tillsynsmyndigheten uppfyller sitt mandat på ett effektivt sätt och att den undviker att bli en ”papperstiger” med begränsad praktisk inverkan. Sammantaget råder det enighet om att 2023 års lag och inrättandet av tillsynsmyndigheten för jordbruks- och livsmedelssektorn utgör viktiga milstolpar i arbetet med att motverka otillbörliga handelsmetoder i Irland. Det verkliga måttet på dess framgång kommer dock att ligga i dess förmåga att skydda leverantörers och producenters intressen, främja öppenhet och främja rättvisa i hela livsmedelskedjan. I takt med att tillsynsmyndigheten fortsätter att utveckla sin verksamhet kommer dess agerande att följas noga av intressenter som hoppas att den ska åstadkomma meningsfulla förändringar på ett område som länge har präglats av obalans och orättvisa.