I en tidigare artikel varnade The Conservative online för svagheter i den så kallade gröna omställningen. I en rapport från Europeiska revisionsrätten av den 4 juli 2024 bekräftas nu de argument som ECR-partiet försvarar. I The Conservatives artikel i augusti påminde ECR-partiets tidning redan om den italienska premiärministern Giorgia Melonis uttalande om att den gröna omställningen är ”en ideologisk dårskap som absolut måste korrigeras”. Det är intressant att notera att unionens revisorer ungefär samtidigt uttryckte liknande farhågor om det sätt på vilket Von der Leyen-kommissionen genomförde sin gröna omställning genom att fördela skattebetalarnas pengar till förmån för partier – offentliga och privata – som var villiga att ställa sig bakom en sådan omställning. Den nya rapporten fokuserar på fyra medlemsstater, Kroatien, Grekland, Portugal och Slovakien, men Europeiska revisionsrätten anser att det finns grund för att utvidga dess metoder och slutsatser till att omfatta hela unionen, eftersom vissa av trenderna återfinns i alla de fyra analyserade urvalen. Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) gjorde 648 miljarder euro tillgängliga för medlemsstaterna för att de skulle kunna återhämta sig från covid-19. RRF förvaltas direkt av Europeiska kommissionen. Ett av villkoren för att de nationella regeringarna skulle kunna dra nytta av faciliteten var att 37% av de mottagna medlen skulle avsättas till klimatåtgärder. Detta var i linje med EU:s eget åtagande att använda minst 30 % av sin budget för 2021-2027 till klimatåtgärder. Enligt EU:s revisorer finns det brister både i RRF-ramverket och i de nationella planerna för återhämtning och resiliens, samt inkonsekvenser i genomförandet av åtgärderna. Klimatutgifterna spåras med en alltför hög grad av approximation, vilket leder till överskattningar. Indikationerna på RRF:s genomförande är svaga. Det finns ingen bedömning av RRF:s bidrag till EU:s klimatmål. Dessutom tar rapporteringen inte hänsyn till kostnader och resultat. RRF:s mål för grön omställning är följande: energieffektivitet genom renovering, smarta energisystem, forskning, förnybar energi, järnvägar, ren stadstransport och infrastruktur, energieffektivitet i företag, vattenförvaltning, avfallshantering och biologisk mångfald. Unionens revisorer fann potentiella överskattningar i ungefär en tredjedel av åtgärderna. Det finns till exempel överskattningar när det gäller byggandet av nya effektiva byggnader, järnvägsinfrastruktur och elnät. Bara för dessa tre områden finns det ett överskott på 34,5 miljarder euro som kunde ha undvikits (5,3 % av den totala RRF-budgeten). Dessutom finns det inga indikatorer för åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser (varken EU-kommissionen eller många medlemsländer gör sådana mätningar). I alla de undersökta medlemsstaterna betalades medel ut utan att framstegen följdes upp ordentligt. Å andra sidan är inte alla klimatåtgärder lika ”gröna” som planerat, och för vissa åtgärder var budgeten för hög för att målet skulle kunna uppnås. Indikatorer för ytterligare installerad kapacitet för förnybar energi ger inte information om hur fossila bränslen ersätts med förnybara energikällor för energiproduktion.
Som en följd av detta uppger unionens revisorer att de inte kan ”bedöma i vilken utsträckning RRF:s klimatrelaterade åtgärder bidrar till klimatåtgärder”. Det finns ingen rapportering om faktiska utgifter för klimatåtgärder och rapporteringen som baseras på uppskattningar är så rörig att EU-kommissionen räknar renovering av 45 000 kvadratmeter byggnader mot den gröna omställningen på samma sätt som renovering av 315 000 kvadratmeter. Otroligt nog vägrar EU-kommissionen fortfarande att rapportera om de faktiska utgifterna. Sammanfattningsvis är det illa nog att RRF betalar ut bidrag och lån till den gröna omställningen som en av sex pelare; ännu värre är att EU-kommissionen inte har en aning, tre år efter att ha lanserat och betalat ut skattebetalarnas pengar, om huruvida dessa medel överhuvudtaget bidrar till pelaren. Källa till bilden: Table Media