Subscribe
Armenien har tagit ett avgörande steg mot EU-medlemskap, vilket innebär en möjlig kursändring i landets utrikespolitik och geopolitiska positionering.
Premiärminister Nikol Pashinyans regering har godkänt ett lagförslag som, om det godkänns av parlamentet, kommer att leda till att landet formaliserar sin EU-kandidatur och underställer frågan folkets bedömning genom en folkomröstning. Denna utveckling utgör en viktig vändpunkt för ett land som traditionellt är knutet till Ryssland och som befinner sig i en känslig konfliktsituation med grannlandet Azerbajdzjan.
En politisk och geopolitisk kursändring
Projektet att närma sig EU kommer vid en tidpunkt då Armenien omprövar sina historiska allianser. Efter decennier av beroende av Moskva har Jerevan börjat röra sig mot väst och intensifierat det politiska, ekonomiska och militära samarbetet med europeiska partners. Detta gradvisa avståndstagande har påskyndats av Rysslands tvetydiga roll i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om kontrollen över Nagorno-Karabach. I september 2023 inledde Azerbajdzjan en blixtkampanj för att återta kontrollen över denna region med armenisk majoritet, utan att Moskva vidtog några konkreta åtgärder för att försvara sin armeniska allierade, trots avtal om eldupphör.
Lagstiftningsprocessen och folkomröstningen
Det lagförslag som godkänts av den armeniska regeringen utgör ett preliminärt men avgörande steg. Efter debatten i parlamentet, där det styrande partiet Civil Contract har en solid majoritet, kommer förslaget att gå vidare till en folkomröstning. Detta initiativ har sitt ursprung i en folklig petition som samlade in de 50.000 underskrifter som krävs för att starta lagstiftningsprocessen. Enligt premiärminister Pashinyan kommer godkännandet av texten bara att vara början på en lång och komplex väg, som kommer att kräva en tydlig handlingsplan och ett nära samarbete med Bryssel för att definiera färdplanen för anslutningen.
Beroende av Ryssland och konflikt med Azerbajdzjan
Trots sin ambition att närma sig Europa står Armenien inför ett antal betydande hinder. Landet är fortfarande starkt beroende av Ryssland för ekonomiska, energi- och säkerhetsmässiga syften. Moskva upprätthåller en militärbas i Armenien och är en viktig handelspartner för Jerevan. Armenien är dessutom medlem i Eurasiska ekonomiska unionen (EAEU), ett ryskdominerat handelsblock, vilket skulle vara oförenligt med ett eventuellt EU-medlemskap. På konfliktfronten med Azerbajdzjan är spänningarna fortsatt höga. Baku, som stärks av sin roll som energileverantör till Europa via den södra gaskorridoren, har nyligen antagit en aggressiv retorik gentemot Armenien och kallat landet för ett ”fascistiskt hot” och föreslagit att det ska ”förstöras”. Sådana uttalanden underminerar framstegen mot en fredlig lösning på konflikten, som också medlas av EU.
Kremls skugga och den europeiska reaktionen
Armeniens drag har inte gått obemärkt förbi i Kreml. Den ryska regeringens talesman Dmitry Peskov betonade att Jerevan är fritt att välja sin egen geopolitiska inriktning, men varnade för att en anslutning till EU skulle innebära att man lämnar EAEU. Denna ståndpunkt återspeglar Moskvas önskan att behålla sitt inflytande i regionen, även vid en tidpunkt då dess roll som garant för Armeniens säkerhet har ifrågasatts. Å andra sidan verkar Bryssel vara redo att intensifiera sitt partnerskap med Armenien. Armeniens utrikesminister Ararat Mirzoyan har förutspått att nya avtal med EU kan komma att undertecknas under de kommande månaderna, inklusive ett eventuellt visumliberaliseringssystem, vilket skulle underlätta resor mellan de två territorierna.
En lång och komplicerad väg
En anslutning till Europeiska unionen är ett ambitiöst mål för Armenien, men det kommer inte att bli en snabb process. Andra kandidatländers senaste historia visar att förhandlingarna kan ta år, om inte decennier, och kräva omfattande politiska, ekonomiska och sociala reformer. För Armeniens del förvärras dessa utmaningar av ett synnerligen komplicerat geopolitiskt sammanhang, präglat av beroendet av Ryssland och olösta spänningar med Azerbajdzjan. EU-anslutningsprojektet erbjuder dock Armenien en verklig möjlighet att stärka sin suveränitet och diversifiera sina allianser, med sikte på en mer stabil och välmående framtid. Pashinyan-regeringens beslutsamhet och befolkningens stöd kommer att vara avgörande faktorer för att övervinna hindren på vägen till Bryssel.
Alessandro Fiorentino