Irland och utmaningen med marina bullerföroreningar

Hur ljud från mänskliga aktiviteter (dvs. antropogent ljud) påverkar den marina miljön och hälsan hos de arter som lever i den har varit föremål för omfattande forskning under flera decennier.

En lärorik sammanfattning av den inriktning som denna forskning har haft från 1970-talet till 2000-talet har gjorts av Shane Guan, Amy R. Scholik-Schlomer och Jacqueline Pearson-Meyer i The Journal of the American Acoustic Society.

Där påpekar författarna att även om det länge har varit känt att förhöjt buller är skadligt för signaldetektering inom ubåtsjakt, var det inte förrän i början av 1970-talet som liknande farhågor väcktes när det gäller marint liv som utnyttjar ljud för olika livsfunktioner; medan 1980-talet såg några av de första studierna om effekterna av buller från offshore olje- och gasprospektering och utveckling på marina däggdjur i arktiska vatten.

Detta följdes under 1990-talet, enligt författarna, av intensiv forskning om lågfrekventa källor för havstermometri och ubåtsdetektering samt akustisk påverkan på marina däggdjur efter att ett stort antal massstrandningar av valar rapporterats.

Sedan dess har den internationella och europeiska forskningen om buller i haven varit konstant, samtidigt som den har åtföljts av en växande känsla av oro över de skador som antropogena ljud orsakar det marina livet.

Detta återspeglas i EU:s regleringsstrategi, som beskrivs i både ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/EG) och direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (dvs. habitatdirektivet).

Enligt habitatdirektivet måste alla marina däggdjursarter som normalt förekommer i Irland skyddas från faror, inklusive antropogent buller.

Det är dock viktigt att notera att det är i havsmiljödirektivet som föroreningar definieras specifikt, inte bara i fysiska termer utan också i termer av direkt eller indirekt införande av mänskligt orsakat marint undervattensbuller i den marina miljön.

Fastställandet av vad som utgör skadligt buller stöds av den tekniska gruppen för undervattensbuller inom ramen för den gemensamma genomförandestrategin för havsmiljödirektivet, som leds av representanter från EU-länderna.

Enligt definitionen i havsmiljödirektivet måste bullret vara på en sådan nivå att det leder till eller sannolikt kommer att leda till ”skadliga effekter såsom skada på levande resurser och marina ekosystem, inklusive förlust av biologisk mångfald, risker för människors hälsa, hindrande av marina aktiviteter, inklusive fiske, turism och rekreation och annan legitim användning av havet, försämring av kvaliteten för användning av havsvatten och minskning av bekvämligheter eller, i allmänhet, försämring av den hållbara användningen av marina varor och tjänster”.

Det är oundvikligt att en så omfattande definition kommer att få långtgående konsekvenser, inklusive behovet av att införa omfattande tillsynsnivåer.

På Irland sköts denna process av Department of Housing Planning and Local Government, som är det ledande organet för genomförandet av havsmiljödirektivet, med stöd av ett antal andra departement och statliga myndigheter, däribland Marine Institute (MI).

Under 2020 publicerade ministeriet en bedömning av Irlands marina strategi och fastställandet av god miljöstatus i enlighet med artikel 9 i havsmiljödirektivet.

I bedömningen gjordes ett antal positiva iakttagelser, bland annat fastställdes att nivån på det impulsiva undervattensbuller som orsakades av aktiviteter inom Irlands utsedda område enligt ramdirektivet om en marin strategi överlag var låg under perioden 2016-2018.

I bedömningen drogs också slutsatsen att den irländska havsmiljöns dåvarande tillstånd var förenligt med MSDF:s uppfattning om vad som kvalificerade som god miljöstatus för rumslig fördelning, tidsmässig utbredning och nivåer av antropogena impulsiva ljudkällor.

Trots dessa positiva kommentarer har ett antal irländska parlamentariker nyligen uttryckt oro över att bedömningsprocessen fortfarande fungerar enligt villkoren i 2014 års vägledning för att hantera risken för marina däggdjur från konstgjorda ljudkällor i irländska vatten.

Det finns en känsla av att vägledningen behöver uppdateras för att återspegla ökningen av bullergenererande aktiviteter i samband med den betydande upptrappningen av arbeten i samband med förnybar energi till havs.

När det gäller förnybar energi till havs kommer debatten om buller till havs bara att öka.

Det kommer att bli en enormt utmanande uppgift för Irland att hitta en balans mellan sitt åtagande att leverera ett mål för produktion av förnybar havsbaserad vindkraft på 5 GW till 2030 och 20 GW till 2040 och sitt havsplaneringssystem som också måste ta vederbörlig hänsyn till Irlands åtaganden och skyldigheter enligt OSPAR-konventionen och FN:s konvention om biologisk mångfald.

Den minister som ansvarar för dessa frågor i den tidigare irländska regeringen, Malcolm Noonan, har tagit upp några av dessa frågor direkt och har särskilt pekat på GOMOREUS-projektet (Guidance on Managing offshore Renewable Energy Underwater Sound) som genomförs av Marine Institute och som levereras av MaREI Centre vid University College Cork (UCC).

Enligt minister Noonan är det meningen att GOMOREUS-projektet ska utveckla praktiska, integrerade och harmoniserade riktlinjer för att informera om hanteringen av kontinuerligt och impulsivt undervattensbuller för utveckling av förnybar energi till havs (ORE) i irländska vatten, i enlighet med EU-lagstiftning såsom habitatdirektivet och ramdirektivet om marin strategi.

Det föreslås också att Irlands National Parks and Wildlife Service (NPWS) sedan ska använda resultaten från GOMOREUS-projektet för att uppdatera sin vägledning från 2014 för att hantera risken för marina däggdjur innan den slutliga uppdaterade vägledningen publiceras, vilket förväntas ske under Q2 2025. En offentlig samrådsprocess förväntas också äga rum före publiceringen.

Detta samrådsförfarande bör vara av stort intresse för Irlands fiskerisektor, särskilt mot bakgrund av den växande forskningen om effekterna av marint buller på livscykeln för arter som lever i Irlands traditionella fiskevatten. Vissa studier tyder på att marint buller kan minska den reducerade kommunikationen mellan ett antal fiskarter och därmed leda till att de kommersiella fångsterna minskar med upp till 80 procent.

Alla uppdaterade riktlinjer eller lagstiftning som syftar till att avsevärt minska nivåerna av antropogent buller kommer också att följas noga av Irlands kommersiella sjöfartsoperatörer.

I vägledningen från 2014 pekas den ökande trenden för buller ut som till stor del hänförlig till en ökning av den kommersiella sjöfartsverksamheten. Den internationella forskningen sedan dess har bara bekräftat denna uppfattning.

Den konfliktpotential som detta kommer att skapa kan observeras i de senaste parlamentsfrågorna om betydelsen av Irlands sjötransportsektor. Där framgår tydligt den stora risken för en konflikt mellan miljö- och djurskyddsaspekterna av problemet och Irlands överväldigande handelsberoende av kommersiell sjöfart.

Som den tidigare transportministern påminde parlamentarikerna om är sjötransporter det viktigaste sättet att förbinda Irland med internationella marknader och står för mer än 90 procent av Irlands internationella handel.

Det fortsatta behovet av att säkerställa att dessa rutter är skyddade och inte påverkas negativt av regler för marint buller har bara ökat sedan Brexit, då Irland upplevde vad som har beskrivits som en snabb och aldrig tidigare skådad omställning av sina traditionella leveranskedjor, där tullkrav ledde till en kraftig ökning av efterfrågan på tjänster på direktrutter mellan irländska hamnar och Europas fastland.

Som transportministern uttryckte det – 2019 hade Irland cirka 30 direktseglatser till och från europeiska hamnar. Idag finns det över 70 direkta avgångar till kontinenten och kapaciteten fortsätter att utökas.

I avsaknad av allmänt tillgänglig teknik för bullerreduktion kommer det att bli ett betydande och komplext problem för Irland att upprätthålla regeringens önskan att uppnå ”maximal konnektivitet” för irländska importörer och exportörer med en parallell önskan att genomföra en robust marin skyddsstrategi i linje med det första obligatoriska taket för undervattensbuller som infördes i mars 2024 av Europeiska kommissionen.

Det nya taket innebär att alla 27 EU-länder måste införa ett tröskelvärde för buller i sin nationella lagstiftning.

Dessa tröskelvärden är följande:

Kontinuerligt buller: Högst 20% av ett havsområde får utsättas för kontinuerligt undervattensbuller under ett år.

Impulsivt buller: Högst 20 % av en marin livsmiljö får utsättas för impulsivt buller under en dag och högst 10 % under ett år.

Det finns dock anledning till optimism eftersom arbetet med att lösa eller förbättra dessa komplexa utmaningar redan har utförts av BIMCO (The Baltic and International Maritime Council och en av de största internationella sjöfartsorganisationerna som representerar redare) och International Chamber of Shipping (ICS).