Stormen Éowyn. Att blåsa upp tillgången till kontanter på dagordningen igen

I skrivande stund (januari) fortsätter Irland att brottas med en aldrig tidigare skådad nivå av infrastrukturella skador på el-, vatten- och telekommunikationsnäten som orsakats av stormen Éowyn.

Medierna domineras av en allt större frustration bland allmänheten och politikerna, samtidigt som det ställs krav på ansvarsutkrävande när det gäller den tid det tar för statliga och halvstatliga organ att återställa tillgången till viktiga samhällsfunktioner.

Medan 635.000 lokaler har återställts helt eller delvis, är över 100.00 lokaler, inklusive företag, gårdar och bostäder, fortfarande utan ström mer än en vecka efter händelsen, och det finns indikationer på att det kan dröja till början av februari innan normala servicenivåer återställs.

En av de frågor som åter har dykt upp i denna kör av kritik och fördömanden handlar om den bräckliga tillgången till elektroniska betalningar och den därmed sammanhängande vikten av att behålla och skydda tillgången till kontanter som betalningsform för varor och tjänster.

Den höga efterfrågan på att ha tillgång till kontanter har varit stabil på Irland under de senaste åren, även om det har skett en parallell och dramatisk ökning av konsumenternas preferenser för digitala betalningar.

Enligt en undersökning som Irlands finansdepartement genomförde 2022 var kontanter den betalningsmetod som en av fem personer föredrog. Andelen som föredrog kontanter var ännu högre för personer som var 55 år och äldre.

Statistik från Central Bank of Ireland visar också att det totala värdet av korttransaktioner i Irland uppgick till över 90 miljarder euro 2023. Detta kan jämföras med kontantuttag till ett värde av 13 miljarder euro under samma period.

Efterfrågan på kontanter i Irland är ungefär densamma som i andra jurisdiktioner i euroområdet. ECB:s studie om konsumenternas betalningsattityder i euroområdet (SPACE12), som genomfördes innan covid-19-pandemin bröt ut, visade att konsumenterna fortfarande främst använder kontanter för fysiska betalningar på försäljningsställen (POS) och person-till-person-betalningar (P2P), där 73 procent av volymen POS- och P2P-transaktioner genomfördes med kontanter som betalning.

En episod som har kommit att symbolisera känsligheten i de frågor som är inblandade i den irländska debatten om ”tillgång till kontanter” och den bristande koppling som kan finnas på politisk nivå och banknivå är Allied Irish Banks (AIB) beslut att den 19 juli 2022 offentligt tillkännage att man avsåg att dra in uttagsautomater, kontantuttag och checkinlämningsfaciliteter från 70 av sina 170 kontor över hela landet. Ett betydande antal av de 70 kontoren var belägna på landsbygden där det redan fanns få bank- och postkontor.

Reaktionerna var så omfattande att AIB pressades att göra en pinsamt snabb helomvändning, vilket ledde till att policyn ändrades bara tre dagar senare, den 22 juli.

Politisk kontrovers uppstod också efter att det avslöjats att tjänstemän från finansdepartementet hade träffat AIB den 15 juli, men att de helt hade misslyckats med att förutse allmänhetens och politikernas önskan om att behålla tillgången till kontanter, samtidigt som de inte hade informerat finansministern förrän den 18 juli, vilket gjorde att han blev överrumplad av tillkännagivandet.

Det råder ingen tvekan om att episoden direkt bidrog till att finansdepartementets Retail Banking Review i november 2022 rekommenderade att lagstiftning om tillgång till kontanter skulle tas fram under 2023.

I granskningen rekommenderades särskilt att lagstiftningen om tillgång till kontanter skulle

”Kräva att banker som uppfyller objektiva kriterier tillhandahåller rimlig tillgång till kontanter. Kriterierna för ”rimlig tillgång till kontanter” kommer att definieras i samråd med centralbanken och andra intressenter och det inledande målet med lagstiftningen kommer att vara att bevara tillgången på nivåerna från december 2022, och föreskriva att kriterierna kan ändras av finansministern genom förordning, baserat på forskning och råd från centralbanken. Detta kommer att göra det möjligt att hantera den fortsatta utvecklingen av kontantinfrastrukturen på ett rättvist, välordnat, transparent och skäligt sätt för alla intressenter.”

Det var dock inte förrän i januari 2024 som ett allmänt system för lagstiftning om tillgång till kontanter slutligen offentliggjordes och en granskning av lagförslaget av det irländska parlamentets gemensamma utskott för ekonomi, offentliga utgifter och reformer och premiärministern ägde rum i februari och mars 2024.

Mot bakgrund av den oproportionerliga inverkan på landsbygdssamhällena skulle den gemensamma kommittén slutligen rekommendera att en övervaknings- och granskningsgrupp inrättas med medlemmar från samhälls- och frivilligsektorn och att denna skulle tillhandahålla en mekanism genom vilken sårbara grupper kan ta upp frågor som rör tillgången till kontantinfrastruktur.

Ytterligare viktiga bestämmelser i den allmänna ordningen och det efterföljande lagförslaget har identifierats i en analys av Arthur Cox. Dessa inkluderar:

Lagförslaget har sedan dess förfallit efter upplösningen av den föregående Dáil, men det nya regeringsprogrammet som förhandlades fram efter parlamentsvalet i november 2024 innehåller ett uttryckligt åtagande om att upprätthålla tillgången till kontanter och stödja deras fortsatta acceptans i vår ekonomi.

Detta är i linje med Eurosystemets kontantstrategi, som beslutades av de 19 cheferna för eurocentralbankerna och ECB:s direktion i september 2020.

I denna strategi erkänns att Eurosystemet och banksektorn i stort har ett grundläggande ansvar för att skydda de ”tre A:na” – tillgänglighet, tillgång och acceptans – för kontanter.

I strategin beskrivs närmare vad detta innebär i praktiken:

Det råder dock fortfarande tvivel om hur länge dessa åtaganden kan upprätthållas på ett trovärdigt sätt mot bakgrund av ECB:s parallella policy att undersöka införandet av en digital euro, vars undersökningsfas inleddes 2021.

Denna fas avslutades i oktober 2023 när ECB-rådet godkände inledningen av en tvåårig förberedelsefas som ska pågå till och med den 31 oktober 2025 och som ska ”lägga grunden för den potentiella utgivningen av en digital euro” genom att ”slutföra regelboken för digitala euro”.

Europeiska kommissionen har också publicerat sitt ”paket för den gemensamma valutan”, som innehåller det rättsliga ramverket för införandet av den digitala euron.

ECB hävdar att den digitala euron alltid skulle komplettera och inte ersätta kontanter och ”erbjuda enskilda användare större valfrihet genom att tillhandahålla en säker och tillgänglig betalningslösning”.

ECB anser också att en digital euro skulle ”stärka Europas monetära suveränitet och minska vårt beroende av de stora, icke-europeiska privata betalningsleverantörer som för närvarande dominerar det europeiska landskapet”.

De potentiella farorna med en digital euro är dock akuta. Bland dessa finns en verklig risk för att ECB:s och bankernas dominans och räckvidd i allmänhet så småningom kan leda till en smygande marginalisering av kontanter och därmed tvinga människor att använda en betalningsform som de normalt inte skulle välja. Det uppstår också problem med den personliga integriteten eftersom den digitala spårningen kan undergräva enskilda personers förmåga att upprätthålla den ekonomiska integriteten. Det finns också tydliga utmaningar kring hur man ska kunna upprätthålla tillgången till digitala betalningar efter händelser som strömavbrott, cyberattacker eller i samhällen med ingen eller dålig internetuppkoppling.

Oavsett ECB:s tal om ”den potentiella utgivningen av en digital euro” verkar det mer än troligt att EU och Irland kommer att anta en policy för digitala euro någon gång efter 2025. Irlands centralbank har redan lovordat den digitala euron i en Briefing Note 2024 till Dáils Finance Committee:

”Ur konsumenternas perspektiv skulle en digital euro erbjuda ett allmänt accepterat digitalt betalningsmedel som kan användas kostnadsfritt i hela euroområdet för betalningar i butiker, online eller från person till person. Ur handlarnas synvinkel skulle en digital euro, som en verkligt paneuropeisk lösning, kunna utgöra ett enklare och billigare alternativ till det fragmenterade betalningslandskap som handlarna verkar i.”

Det finns dock orosmoln på horisonten som tyder på en mer problematisk väg till det digitala paradis som ECB föreslår.

Tidiga indikationer på detta kan ses i Europeiska kommissionens offentliga samråd 2022. En överväldigande majoritet av de 16 299 svaren från EU-medborgare motsatte sig införandet av en digital euro med hänvisning till förlust av integritet i deras transaktioner och statlig kontroll.

Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor har också uttryckt oro över kostnaderna för att införa en digital valuta och ECB:s misslyckande med att tydligt beskriva vilka ytterligare fördelar som medborgarna kan få av en digital euro.

En sak är klar – EU-medborgarna, oavsett om de befinner sig på Irland eller någon annanstans, har inte visat något tålamod med ett betalningssystem som kollapsar när elnäten går ner. Av denna anledning är det troligt att preferensen för kontanter kommer att fortsätta i samma höga takt som den historiskt sett har gjort. I vilken utsträckning EU/ECB respekterar detta kan komma att visa hur genuint dess engagemang är för folkets vilja till kompletterande former av lagliga betalningsmedel, särskilt när de konfronteras med en mäktig och allestädes närvarande bank- och finanslobby.