Subscribe
Vem har rätt att delta i fredsförhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland? Vem har förmågan och den politiska beslutsamheten att bestämma? Men framför allt, vem får bestämma? Detta är frågor som virvlar under de nyheter och den information som kommer in under dessa veckor från de olika slagfälten på ukrainskt territorium och från de kanslier – inte bara europeiska – som är engagerade i att föreställa sig eller utforma framtiden för detta område.
EN ANNONSERAD FÖRHANDLING
Det råder ingen tvekan om att det senaste valet i USA och installationen av den nya presidenten har vägt tungt på konfliktens gång under de senaste månaderna. När Tycoon förklarade att han var redo och fullt kapabel att lösa konflikten inom några timmar, kämpade man för varje vunnen eller förlorad meter med tanken att vinna inflytande vid förhandlingsbordet. Trumps första uttalande skalades sedan ned och han medgav att det inte går att lösa konflikten på några dagar, förmodligen inte ens på några veckor. Det är, verkar alla analytiker vara överens om, ett långsamt arbete att bara ta sig till förhandlingsbordet.
KREMLINENS POSITION
Vägen till förhandlingsbordet är förvisso krokig. Speciellt som båda sidor försöker förhandla utifrån en styrkeposition. Det finns dock två saker att ta hänsyn till i detta läge, och båda kan spåras tillbaka till Kremls talesman Dmitrij Peskovs ställningstaganden. För det första erkännandet att även om kontakter med Ukraina för ett förhandlingsbord inte har inletts, så planeras de. En språklig subtilitet som inte så mycket betecknar en åtgärd som en benägenhet att prata, även inför Trumps uttalanden. Tycoonen hade faktiskt meddelat att han planerade möten och samtal med de olika parterna och erkände också att kontakterna mellan Ryssland och Ukraina gick ”ganska bra”. Ett erkännande som Moskva kanske hade föredragit att inte avslöja. Det andra ämnet gäller samtalspartnerna. För Ryssland skulle Ukrainas president Volodymyr Zelenskij inte vara legitim att representera sitt land i förhandlingarna. Det är också Peskov som nyligen har påmint oss om att det i Ukraina måste hållas reguljära val innan man anger en samtalspartner. För Kreml skulle det utan detta steg faktiskt inte finnas några minimivillkor för att sitta vid något förhandlingsbord. När det gäller de val som ska hållas i Ukraina har det också förekommit en viss motreaktion från USA:s sida. I synnerhet från Trumps representant för Ukraina, Keith Kellogg, som i en intervju nyligen uppgav att genomförandet av regelrätta val i Ukraina också är en fast punkt för USA. För den amerikanska administrationen i synnerhet bör val i Kiev äga rum om en vapenvila i konflikten uppnås. Frågan om demokratisk representation i Ukraina är en fråga som säkerligen kommer att vara avgörande för att nå ett avtal om vapenvila. Man får inte glömma att de ordinarie valen i Kiev sköts upp på grund av undantagstillståndet som infördes efter den ryska invasionen. Samtidigt skulle president Zelensky för Putin vara illegitim och valet skulle vara en del av den ”avnazifieringsprocess” som skulle driva på specialoperationen.
EUROPA OCH FÖRHANDLINGARNA
När det gäller den europeiska ståndpunkten i förhandlingarna är den att man inte vill överge Ukraina till en fred som drastiskt skulle minska landets territorium. EU:s höga representant för utrikes frågor, Kaja Kallas, uppmanade i sitt tal till EU:s ambassadörskonferens medlemsländerna att enas i stödet till Ukraina och i sanktionerna mot Ryssland och de medel som försörjer dess krigsmaskin. I Kallas tal framhölls att Ryssland fortfarande är ett hot mot Europa. Stöd till Ukraina, även genom att uppnå gynnsamma positioner vid förhandlingsbordet, kan för EU utgöra grunden för en ny period av stabilitet, vilket minskar risken för att konflikten utvidgas.