Konservativa vinner tyska parlamentsvalet

Det tidiga parlamentsvalet i EU:s största ekonomi, Tyskland (som förra året noterade sin andra nedgång i rad i den inhemska produktionen), som hölls söndagen den 23 februari, följdes noga av både europeiska och amerikanska ledare. Den nya förbundsdagens sammansättning kan komma att avgöra ödet för Europas senaste ekonomiska meningsskiljaktigheter med USA, liksom ödet för fredssamtalen mellan Ukraina och Ryska federationen. Utgången av det tyska valet visade ett tydligt resultat: Europa förblir enat och de populistiska och extremistiska krafterna lyckades inte nå högre än vad opinionsundersökningarna har visat de senaste månaderna. Detta innebär stabilitet, framsteg och en säkrare framtid för alla som lever i Europeiska unionen.

Valet i Tyskland är en vattendelare där den nya regeringen kommer att behöva fatta viktiga beslut både för världen och för medborgarna. För dem som inte känner till hur tyska parlamentsval genomförs består den tyska förbundsdagen av minst 598 parlamentsledamöter. Av de 598 platserna går hälften till kandidater som vinner absolut majoritet i sina valkretsar. De återstående 299 mandaten erhålls genom att rösta på s.k. delstatslistor. Det innebär att väljarna inte röstar direkt på en viss kandidat, utan röstar på en partilista där kandidaterna till förbundsdagen är upptagna. Kandidater som väljs in på listor nomineras i de 16 partiavdelningarna i delstaterna. Beroende på storleken på varje delstat införlivas dessa delstatslistor i den federala listan. Varje medborgare har rätt till två röster, varav den andra är av större betydelse eftersom den direkt påverkar förbundsdagens struktur. Om ett parti till exempel får 35% av rösterna i den andra omröstningen kommer det att ha samma andel representation i parlamentet. Denna omröstning avgör därmed majoriteten i förbundsdagen. När det är känt hur många mandat ett parti har fått i andra valomgången fördelas dessa på listorna för varje delstat. Dessutom kan väljarna fritt välja om de bara vill lägga sin första eller andra röst. Debattämnena under valkampanjen i februari handlade dels om att Tysklands ekonomi har bromsat in sedan förra året, dels om migrationspolitiken som är en het fråga för de flesta EU-länder. Antalet parlamentsledamöter blir komplicerat eftersom de mandat som vunnits direkt i den första omröstningen onekligen är giltiga, och om ett parti vinner fler direkta mandat i en viss delstat än den procentandel det får i den andra omröstningen ökar parlamentet. Detta har hänt tidigare och det skulle inte vara en överraskning att se samma sak i valet den här månaden. Omkring 59,2 miljoner tyska medborgare var röstberättigade i valet denna månad. Trots att flera miljoner av dessa poströstade visade de senaste opinionsundersökningarna, som offentliggjordes dagen före valet, att omkring 20 procent av medborgarna var osäkra.

Efter ”Rumänienexperimentet”, där Ryska federationen, som specialiserat sig på både desinformation i sociala medier och direkta attacker mot de säkerhetssystem som skyddar val, misstänks ha påverkat väljaropinionen i presidentvalet, har Tyskland försökt hitta de bästa skyddsmekanismerna mot Ryssland. Söndagens resultat bekräftade att detta har gjorts och CDU och SPD kan komma att leda Tyskland de kommande fyra åren. Bildandet av den nya regeringen kan dock komma att bero på FDP. Om FDP-liberalerna lyckas få de 5% som krävs för att komma in i förbundsdagen blir det nästan omöjligt att bilda en koalitionsregering med CDU/CSU och SPD och nästa regering kommer att behöva tre partier för att vara stabil. Om FDP misslyckas med att komma in i parlamentet kommer CDU/CSU och SPD att bilda en stabil koalition för Tysklands och Europas framtid.

Även om den 69-årige konservative ledaren Friedrich Merz ansågs vara den främsta kandidaten till att bli Tysklands nästa förbundskansler, har det högerextrema Alternative für Deutschland (AfD) ökat exponentiellt i de tyska väljarnas val, vilket har väckt oro bland EU:s medlemsländer och i USA. I de senaste opinionsmätningarna inför söndagens val kom AfD på andra plats. Politiska analytiker förutspådde att Friedrich Merz skulle bli tvungen att bilda en regeringsallians med minst ett annat parti om han vann valet. Efter att Friedrich Merz på lördagen, dagen före omröstningen, klargjorde att han inte skulle göra upp med Alternative für Deutschland, var det en given slutsats att Tyskland sannolikt skulle få en konservativ regering med stöd av Olaf Scholz socialdemokrater, vars regering kollapsade förra året. Problemet med Tysklands koalitionsregering är De Gröna. För politisk stabilitet skulle De gröna kunna uteslutas från förhandlingarna, eftersom det anses vara ett politiskt parti som har kört Tysklands energiindustri i botten med stöd av Kreml.

Det är välkänt att Tyskland är den näst största leverantören av militärt stöd till Ukraina och att landet också är under press att lätta på militärbudgeten. Friedrich Merz har lovat ett starkt ledarskap i Europa, men Tysklands nästa regering, som kommer att ha en konservativ förbundskansler, kommer att behöva möta en amerikansk president som har varit mycket kritisk mot president Volodimir Zelenskiy, som han har kallat diktator och som har brutit Västeuropas enade front mot Ryssland.

När det gäller Tysklands transatlantiska relationer lyckades USA:s vicepresident JD Vance, efter ett möte med Alice Weidel (AfD:s kanslerkandidat), chocka Tysklands politiska ledare när han krävde att tabut för samtal med högerextrema skulle upphöra. Å andra sidan har AfD åtnjutit stor popularitet i de östtyska delstaterna och genom nätverket TikTok har partiet också lyckats öka snabbt i de västtyska delstaterna. AfD:s regeringsprogram som presenterades för väljarna gick ut på att överge de klimatåtgärder som påtvingats från Bryssel, att ta Tyskland ut ur EU, att bygga nya kärnkraftverk och reparera gasledningen NordStream samt att förbättra de ekonomiska relationerna med Ryssland. Det hetaste ämnet i valdebatterna på public service-TV (9 debatter förra månaden) var migration och nationell säkerhet. Detta ämne fick särskilt bränsle av det faktum att 5 dödliga attacker har rapporterats på tysk mark sedan maj fram till valdagen (3 av dem begicks under själva valkampanjen), samtliga påstås ha utförts av invandrare.

Valdeltagandet var det högsta sedan 1990, med över 84% av medborgarna som avgav sin röst. Enligt vallokalsundersökningarna vann den konservativa kristdemokratiska unionen och dess bayerska ”flygel”, den kristna sociala unionen (CDU/CSU), med mellan 28,5% och 29%. På andra plats kom enligt vallokalsundersökningarna AfD med 19,5%-20% (som har fördubblat sina röster sedan förra valet) och på tredje plats SPD med 16%. Under spärren hamnade FPD med 4,9%, Sahra Wagenknecht (BSW) med 4,7% medan övriga partier fick 3,9%. De Gröna fick 13,5% medan Vänsterpartiet fick 8,5% av rösterna. Det bör noteras att mindre än 30% efter validering av CDU/CSU:s röster skulle vara betydligt under deras förväntningar. Därför var stämningen i CDU:s kampanjhögkvarter inte euforisk när resultatet från vallokalsundersökningarna tillkännagavs.

Friedrich Merz uteslöt en regeringsallians med AfD medan Alexander Dobrindt från CSU hävdade att ”de gröna inte kommer att behövas”.

”Vi har klargjort vad vi anser vara en politisk förändring och vi har klargjort att detta inte kan inkludera Miljöpartiet. Jag kan inte föreställa mig en koalition med dem. Tvärtom: vi kommer att göra vårt yttersta för att bygga en koalition, och de Gröna kommer inte att vara nödvändiga”, sade Alexander Dobrindt

.
Tysklands nya förbundskansler kommer inte att utses förrän en koalitionsregering har bildats. Detta förfarande kan ta flera månader och den konservative Friedrich Merz kommer med största sannolikhet att efterträda förbundskansler Olaf Scholz, som kommer att sitta kvar ”på interimsbasis” tills förbundsdagen väljer en ny förbundskansler.