EU i riskzonen för isolering? Italiens diplomati för att hålla Atlantpakten stabil

Risk för hysteri i Europa. För att använda en krigsterm som försvarsminister Guido Crosetto uttalade finns det en verklig risk för ”deflagration”. Vilket översatt betyder ett splittrat EU i en tid av ”historiska val”, bara för att låna ministerns ord som släpptes till La Repubblica och publicerades av tidningen i dess lördagsutgåva den 15 februari.

Det är turbulenta veckor för den gamla kontinenten. Donald Trumps pragmatiska och okonventionella sätt att bedriva politik gör europeiska allierade nervösa. På bara några dagar har relationerna mellan Bryssel och Washington försämrats. Och de tullar som The Donald har aviserat och flaggat för är bara till viss del orsaken. För det som startade upptrappningen av friktion och spänningar på båda sidor av Atlanten var det tal i München som hölls av USA:s vicepresident James David Vance. Vid säkerhetskonferensen träffade Vance unionen 27 hårt. Han rörde vid råa nerver, så till den grad att mer än en deltagare blev irriterad och ansåg att de uttryck som användes av USA:s nummer två var respektlösa. Utan att skona orden tryckte den tidigare senatorn från Ohio upp den krassa verkligheten i ansiktet på europeiska ledare, ministrar och beslutsfattare. Det som oroar USA mer än något annat är att EU rör sig bort från de värderingar som man alltid har delat och försvarat tillsammans med USA. Till dessa hör yttrandefriheten som, enligt Trumps ställföreträdare, ”är på reträtt i Europa”.

Vances yxa föll också på tio år av misslyckad migrationspolitik och särskilt på försvarsutgifterna. I toner som kan låta hårda och kraftfulla kom en annan oantastlig sanning från Washington: Europa måste satsa mer på sitt militära försvar. Touché, skulle fäktningsexperter säga. Skottet träffade rätt och lämnade ett märke efter sig, för svaret från Europeiska kommissionens ordförande lät inte vänta på sig. Ursula von der Leyen, också i den bayerska staden, återlanserade och bekräftade att skyddsklausulen kommer att aktiveras för de investeringar som stöds av medlemsländerna i syfte att uppdatera och förstärka deras militära avdelningar. Precis som vid pandemikrisen kommer de utgifter som varje enskild stat gör att betraktas som utanför stabilitetspakten.

Detta är en lösning som Giorgia Meloni alltid har försvarat och betecknat som grundläggande, med tanke på att det skulle vara svårt att upprätthålla en försvarsbudget på mellan 3 och 5 procent av bruttonationalprodukten för någon europeisk stat.

Den italienska premiärministern, som upprepade gånger har tvingats ta till sina diplomatiska färdigheter för att återskapa de senaste sprickorna mellan Europa och USA, applåderade Berlaymontpalatsets beslut. Vid det bilaterala mötet mellan Italien och Sverige uppmanade Meloni Europa att inte stanna vid detta val utan att konkret arbeta för att konsolidera Atlantpakten, som bygger på den europeiska och den nordamerikanska pelaren.

Om den politiska situationen inte har avflagnat måste en stor del av äran tillskrivas Italien och dess premiärminister. Italien, limmet i Europa men också en bro som minskar avståndet till USA. Detta är den roll som regeringen i Rom håller på att skapa åt sig själv. Detta bekräftas av den svenska statsministern Ufi Kristersson som är på besök i huvudstaden. Den 61-åriga politikern från Lund, som har lett Sverige sedan oktober 2022, bekräftade precis som Giorgia Meloni den position och den uppgift som Bel Paese har tagit på sig när det gäller att hålla fast vid förbindelsen mellan Europa och andra sidan Atlanten, särskilt i tider som dessa, som är avgörande för att nå en lösning på den rysk-ukrainska konflikten.

De kommande veckorna kommer att vara känsliga och avgörande. Å ena sidan kommer det att stå klart om ett snabbt eldupphör och ett slut på kriget mellan Ukraina och Ryssland kommer att uppnås, å andra sidan kommer de åtgärder som krävs för att säkerställa fred och stabilitet på Europas östra front att planeras. Vändpunkten är kort sagt nära.

Från toppmötet i Washington mellan Trump och Zelensky, som kommer att fokusera på avtalet om ukrainska sällsynta jordartsmetaller – avgörande för energiomställningen och för att tillverka högteknologiska komponenter som också tillämpas och används inom den medicinska och militära sektorn – kan framtidsscenariot skymtas. Europa följer utvecklingen med intresse. Bryssel vill förvisso inte bli utestängd från affären. För att bli en del av spelet kommer det dock att krävas mycket, mycket diplomati. Bland de europeiska ledare som The Donald lyssnar på med intresse och uppmärksamhet finns bara Giorgia Meloni.

I London, där toppmötet mellan premiärministrarna från den gamla kontinenten är planerat till söndagen den 2 mars, kommer man att börja med det som man kom överens om i Vita huset. Därefter kommer planen för fred att tas upp. Macron och Starmer vill skicka 30 000 europeiska fredsbevarande styrkor till ukrainska territorier. Italien ser dock inte detta som en prioritet. Den lösning som Rom föreslår är att skapa rätt förutsättningar för en kontingent blå hjälmar att verka, alltså neutralt och under FN-flagg.

Diplomati är ledordet, särskilt med så olika åsikter och visioner både i och utanför Europa. Just nu är Giorgia Meloni den enda ledare som kan konsolidera Atlantpakten och undvika Europas isolering.