Tyska valet: En delad nation och Merz dilemma

Det tyska förbundsdagsvalet den 23 februari 2025 markerade en viktig vändpunkt i landets politiska landskap. Kristdemokratiska unionen/Christian Social Union (CDU/CSU), under ledning av Friedrich Merz, säkrade en relativ majoritet med 28,6 procent av rösterna, medan Alternativ för Tyskland (AfD) gjorde en överraskande uppgång och blev det näst största partiet med 20,8 procent. Det socialdemokratiska partiet SPD under Olaf Scholz led ett historiskt nederlag och fick endast 18,5 procent av rösterna. Resultatet speglar en djupt splittrad nation, med frakturer längs geografiska, generationsmässiga och socioekonomiska linjer.

Friedrich Merz och CDU:s politik

Friedrich Merz, CDU:s ledare, är en framträdande person i tysk politik. Han är känd för sin konservativa hållning och fokuserade sin valkampanj på invandring, säkerhet och ekonomiska frågor. Han lovade att stärka Europas självständighet från USA och att införa en striktare invandringspolitik, vilket tillmötesgick en betydande del av väljarkåren.

Under hans ledning förespråkar CDU en marknadsekonomisk politik och betonar behovet av strukturreformer för att öka den ekonomiska tillväxten och minska statsskulden. Dessutom förespråkar partiet en utrikespolitik som syftar till att stärka Europeiska unionen och konsolidera de transatlantiska förbindelserna samtidigt som man upprätthåller en viss grad av strategiskt oberoende.

AfD:s framväxt

AfD nådde sitt bästa valresultat med 20,8% av rösterna och blev därmed den näst största politiska kraften i landet. Framgången tillskrivs ett växande missnöje bland väljarna över invandringen och den upplevda förlusten av kulturell identitet. AfD drog nytta av denna oro och föreslog radikala politiska åtgärder som massdeportation av invandrare och att överge euron till förmån för den tyska marken.

Trots AfD:s framgångar i valet har andra stora partier uteslutit att bilda koalitioner med AfD, vilket gör att partiet är politiskt isolerat. AfD:s stärkta närvaro i Bundestag kan dock påverka den politiska diskursen och driva migrations- och säkerhetspolitiken mot mer konservativa ståndpunkter.

SPD:s nederlag

SPD led ett av de största nederlagen i sin historia och fick endast 18,5% av rösterna. Detta resultat återspeglar en förlust av väljarnas förtroende, som tillskrivs en upplevd oförmåga att ta itu med landets ekonomiska och sociala utmaningar. Olaf Scholz ledarskap har ifrågasatts och partiet kommer att behöva genomgå en period av reflektion och förnyelse för att återfå väljarnas stöd.

SPD:s nederlag belyser också fragmenteringen av vänsterrösterna, där vissa väljare har gått över till mer radikala partier som Die Linke, som fördubblade sitt stöd jämfört med föregående val.

Ett splittrat Tyskland

Valresultatet har understrukit de djupa klyftorna inom Tyskland. Geografiskt sett fick AfD starkt stöd i de östra delstaterna, vilket visar på en ihållande skillnad mellan öst och väst. Socialt attraherade partiet ett betydande antal ungdomar och arbetare, vilket tyder på missnöje bland landets mest utsatta befolkningsgrupper.

I städer och mer välmående områden fortsatte man däremot att stödja traditionella partier och de gröna, vilket speglar en polarisering baserad på ekonomiska och kulturella faktorer. Denna uppdelning utgör en betydande utmaning för den kommande regeringen, som måste arbeta för att ena landet och tillgodose de olika behoven i olika regioner och sociala grupper.

Viktiga valfrågor

Valet 2025 dominerades av två huvudfrågor: ekonomin och invandringen. Ekonomisk stagnation, stigande arbetslöshet och oro för välfärdssystemets framtid fick många väljare att söka alternativ till den traditionella politiken.

I synnerhet invandringen stod i centrum för den politiska debatten, där AfD utnyttjade rädslor relaterade till integration och säkerhet för att vinna stöd. CDU svarade med att lova en striktare migrationspolitik, medan SPD och De Gröna stödde en mer inkluderande strategi med fokus på integration och mänskliga rättigheter. Denna polarisering i viktiga frågor bidrog till att omdefiniera politiska allianser och ytterligare fragmentera väljarkåren.

Betydelsen av ekonomi och invandring

Ekonomi och invandring blev centrala frågor i detta val på grund av en rad sammanhängande faktorer. Tyskland har haft en avtagande ekonomisk tillväxt de senaste åren, med stigande arbetslöshet och ett ökat missnöje med ekonomiska orättvisor. Denna situation har spätt på känslan av osäkerhet bland befolkningen och gjort väljarna mer mottagliga för populistisk retorik som utlovar snabba och radikala lösningar.

Invandring var en avgörande fråga, både på grund av flyktingkrisen och uppfattningen att Scholz migrationspolitik var ineffektiv. Tyskland har välkomnat ett stort antal migranter under de senaste åren, men det har uppstått en oro för hur de ska integreras på arbetsmarknaden och i samhället. AfD kapitaliserade på detta missnöje och kopplade invandring till frågor som stigande brottslighet och tryck på välfärdssystemet.

Å andra sidan intog Merz CDU en strängare hållning till invandring jämfört med Merkels år och föreslog hårdare åtgärder som att avvisa personer vid gränserna och avbryta familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande. Denna politik lockade väljare som var missnöjda med SPD:s och De grönas mer tillåtande hållning.

Ekonomin spelade en lika avgörande roll. Tyskland, som traditionellt varit Europas ekonomiska motor, har upplevt stagnation på grund av energikrisen, inflationen och svårigheter inom industrisektorn. Oron för den ekonomiska konkurrenskraften drev många väljare till CDU, som utlovade skattesänkningar för företag och större incitament för investeringar.

Vad händer härnäst?

Det tyska valet 2025 markerar ett historiskt skifte, där CDU återvänder som största parti, men i ett extremt fragmenterat och polariserat politiskt landskap. SPD:s kollaps och AfD:s uppgång visar på ett djupt splittrat land, inte bara mellan öst och väst utan också mellan de som vill ha kontinuitet och de som kräver radikal förändring.

Den största politiska utmaningen är nu regeringsbildningen. Trots valsegern saknar CDU absolut majoritet och måste därför söka koalitionspartner. Situationen är komplicerad eftersom Merz programmatiskt har mycket mer gemensamt med AfD än med potentiella regeringspartner som SPD och De gröna.

I nyckelfrågor som invandring och försvaret av den tyska kulturella identiteten har CDU och AfD liknande ståndpunkter: båda förespråkar en striktare migrationspolitik, förstärkta gränskontroller och hårdare åtgärder mot illegal invandring. Även när det gäller den ekonomiska politiken har Merz föreslagit skattesänkningar och större ekonomisk frihet, principer som inte ligger långt ifrån dem som förespråkas av AfD, som under de senaste åren har försökt att presentera sig som ett ”anti-etablissemangsparti” med en mer konservativ ekonomisk agenda.

En allians med AfD har dock uteslutits av Merz och CDU:s ledning, både av internationella ryktesskäl och på grund av internt motstånd inom partiet. Tyskland har ett starkt tabu mot högerextrema partier och en koalition mellan CDU och AfD skulle skapa enorma spänningar på europeisk nivå och inom CDU och riskera att alienera partiets moderata flygel.

Alternativen är dock alla utmanande. En Große Koalition med SPD, som man tidigare har experimenterat med, verkar problematisk eftersom Scholz parti led ett stort nederlag och många socialdemokrater skulle se en allians med Merz som politiskt självmord. De Gröna, som är en potentiell allierad, har diametralt motsatta ståndpunkter till CDU i många frågor, inklusive klimatpolitik, energi, socialpolitik och EU:s vision. Dessutom ingick både De gröna och SPD i den avgående regeringen, som väljarna förkastade, vilket gör det svårt att åter föreslå en allians med CDU utan att förlora ytterligare trovärdighet.

Merz befinner sig i en paradoxal situation: hans parti har vunnit valet, men han riskerar att inte kunna regera. Om han misslyckas med att bilda en stabil koalition kan Tyskland snart stå inför nyval, med risk för att ytterligare fragmentering kan gynna AfD ännu mer. Detta scenario skulle göra den tyska politiken ännu mer instabil, med återverkningar inte bara på nationell nivå utan också i hela Europa, vid en tidpunkt då Tyskland förväntas leda EU i viktiga frågor som stöd till Ukraina, energipolitik och gemensamt försvar.

Merz främsta utmaning blir att balansera behovet av att bilda regering med risken att förlora en del av sina väljare, som kan känna sig förrådda om CDU allierar sig med partier som står alltför långt från CDU:s program. Oavsett vilket beslut han fattar kommer det att få djupgående konsekvenser för Tysklands framtid och landets roll i Europa under de kommande åren.