Svenskarna älskar snus mer än de älskar EU

Sverige är ett land med ett relativt smidigt samarbete och samförstånd med EU. Svenskarna är överlag nöjda med medlemskapets fördelar och dess negativa effekter ses ofta i ljuset av de, främst ekonomiska, fördelarna.

Men det finns en fråga som med jämna mellanrum dyker upp och skapar en offentlig diskussion om de positiva sidorna av EU-medlemskapet. Det är frågan om försäljning och konsumtion av snus, en tobaksbaserad pasta eller påse som placeras mellan överläppen och tandköttet och som är mycket populär i Sverige och en del av den svenska kulturtraditionen. Denna produkt, som finns i många varianter, har varit föremål för EU-myndigheternas uppmärksamhet redan innan Sverige blev medlem 1995.

Det senaste försöket att underminera snuset avslöjades i mars 2025 när dokument från EU-kommissionen om beskattning och reglering av tobaksprodukter läckte ut. Om dokumenten godkänns kommer vissa typer av snus och liknande, unikt svenska, produkter i praktiken att få sitt pris höjt med 60 procent i detaljhandeln, samtidigt som punktskatten höjs med 500 procent.

Det är inte första gången som EU:s myndigheter försöker straffbeskatta snus och dess derivat, som till synes inte existerar. År 2022 avslöjades liknande planer på att ändra EU:s skattedirektiv, vilket skulle ha inneburit att priset på traditionellt snus nästan skulle ha fördubblats. Upprepade försök att rikta in sig på snus genom överdriven beskattning har orsakat omfattande debatt i Sverige åtminstone sedan 2012, då EU:s tobaksdirektiv omarbetades – starkt under inflytande av ett ideologiskt motstånd mot tobaksprodukter, enligt snusvänliga intressen.

Konflikten kring snus har i själva verket främst handlat om tobakskulturens inverkan på folkhälsan. Snus (åtminstone i sin traditionella form) är visserligen en tobaksprodukt, men dess försvarare i Sverige och lobbyister i Bryssel har lyft fram dess fördelar när det gäller att få missbrukare att avstå från rökning – en betydligt dödligare form av tobakskonsumtion. Följaktligen har snuset inte bara sina försvarare, det har även förespråkare som vill utmana de antaganden som finns om produkten utanför Sverige och introducera den på den europeiska marknaden, till gagn för alla europeiska nikotinberoende.

Snuset och EU

Redan i början av 1990-talet, när Sverige var blivande EU-medlem, granskades snusandet av EU-kommissionen. En av de utlösande faktorerna var marknadsföringen av ett amerikanskt märke av snusliknande produkter i Europa, vid namn Skoal. Detta, i kombination med skillnaden mellan svensk och kontinental tobakskultur, skapade en stor oro för att snuset skulle ta över på de europeiska marknaderna, vilket ansågs kunna störa medlemsländernas långsiktiga folkhälsoambitioner.

Snus förbjöds på den inre marknaden 1992, men när Sverige blev medlem i EU 1995 fick landet ett undantag från förbudet på grund av snusets kulturella betydelse och stora popularitet i landet. Detta undantag är idag inskrivet i Sveriges medlemskapsfördrag och är svårt för kommissionen att ifrågasätta. Detta har dock inte inneburit att snuset har varit förskonat från att undermineras av kommissionen på andra sätt.

En sund kultur under attack?

Snusindustrin marknadsför sina produkter ur ett folkhälsoperspektiv genom att hänvisa till principen om ”harm reduction”, det vill säga att erbjuda konsumenterna ett substitut till cigaretter med mindre negativa hälsoeffekter. Konventionellt skulle ett rökstopp kanske innebära att man helt avstår från alla former av tobak och nikotin (med undantag för ett antal andra mer eller mindre terapeutiska alternativ, till exempel nikotinplåster). Snus ger istället konsumenten sin nikotinkick, utan att riskera den utveckling av lungcancer och andra andningsproblem som rökning för med sig.

Snus har en stor del av äran för att ha gjort rökning till en mer eller mindre marginell företeelse i Sverige. Omkring fem procent av befolkningen anses enligt internationell statistik vara regelbundna rökare, vilket är en av de lägsta siffrorna i världen. Därmed är också förekomsten av rökrelaterade sjukdomar mycket låg i Sverige jämfört med liknande länder.

Negativa hälsoeffekter har dock kopplats till en viss typ av snus, och det är också denna typ som är mest direkt angripen av EU.

Traditionellt snus är en svart eller brun pasta som tillverkas av tobak. Sedan mitten av 2010-talet har ett ”vitt” derivat som inte tillverkas av tobak (men som fortfarande innehåller nikotin) gjort insteg på marknaden och har vuxit till att bli vanligare än traditionellt snus i vissa delar av befolkningen.

”Vitt” snus, eller kanske snarare nikotinportioner, har fått negativ uppmärksamhet för olika risker förknippade med innehållet, och vissa tandläkare har hävdat att ”vitt” snus faktiskt kan vara farligare för vanliga användare än cigaretter. Man har också slagit larm om den ibland radikala smaksättningen av de vita portionerna, som av forskare har kopplats till utvecklingen av allergier i munhålan. Eftersom det är en relativt ny produkt är det inte konstigt att det finns osäkerheter om de långsiktiga effekterna av vitt snus, som måste hanteras på ett rimligt sätt.

Men föga förvånande avslöjades det 2023 att EU var på väg mot ett totalförbud mot nikotinportioner på den inre marknaden, precis som man hade gjort med traditionellt ”svart” snus 1992. Ett förbud mot ”vitt” snus skulle dock omfatta även Sverige, eftersom de nya nikotinportionerna inte skyddas av det svenska EU-medlemskapsfördraget, varnar intresseorganisationer och politiska partier i Sverige.

Det är dock mitt i denna debatt som EU också inleder sin fullskaliga offensiv mot till och med traditionellt snus, som inte i samma utsträckning har varit inblandat i hälsostudier. Det är här som den kulturella fördomen mot snus blir uppenbar.

Snus förenar vänster och höger

Trots de framsteg som Sverige har gjort när det gäller att minimera de dödsfall i lungcancer och luftvägssjukdomar som kan förebyggas genom snusning, ser inte EU:s byråkratiska maskineri dessa fördelar. Den ser bara en märklig och främmande sedvänja som den måste bekämpa och krossa under den allt tätare integrationens hjul.

Detta får ytterligare dimensioner genom att snus i allmänhet, men inte uteslutande, är en kulturell vana hos ”arbetarklassens” svenskar. I debatten om EU:s hot mot snustraditionen framställs frågan ibland som en konflikt mellan den internationalistiska medel- och överklassen och den patriotiska arbetarklassen. Den här typen av retorik förekom redan i folkomröstningen om EU 1994, då det EU-skeptiska lägret tryckte på risken för att snuset skulle förbjudas eller regleras av EU.

Frågans tyngd har gjort att den inte bara är en del av den EU-skeptiska och nationalistiska politiken, utan även av vänster- och EU-positiva partier som Socialdemokraterna. När frågan om snusets framtid kommer på tal brukar alla politiska rörelser i Sverige vara beredda att markera sin kritiska hållning. Huruvida kritiken går från ord till handling är naturligtvis en annan sak, men åtminstone på ytan är det politiska etablissemanget i Sverige engagerat i att se till att svenskarna ska kunna behålla sitt snus.

I grund och botten visar snusfrågan att det ibland finns en vilja att stå emot de mer auktoritära tendenserna i EU, över hela det politiska spektrumet, även i ett ”skötsamt” land som Sverige – det behövs bara en gemensam punkt att samlas kring. För många svenskar är snus inte bara en hälsofördel jämfört med rökning, det är också deras unika livsstil och ett sätt att upprätthålla kulturell kontinuitet med sina föräldrar, far- och morföräldrar och farfarsföräldrar. Det visar att de som vill avskaffa nationella institutioner och traditioner ibland bäst bemöts med passion, i motsats till med rationella argument.