Ordning och inte kaos: Ett konservativt perspektiv på européernas förtroende för rättvisan

Europeiska unionen har nyligen genomgått en tyst men djupgående kris: en kris för medborgarnas förtroende för statens grundläggande institutioner. Den senaste opinionsundersökningen som Polling Europe har genomfört på uppdrag av ECR-partiet bekräftar det som många av oss har känt i flera år – EU-medborgarna tror inte längre att rättsväsendet är oberoende. Enligt undersökningen, som genomfördes i mars 2025, anser endast 36 procent av EU-medborgarna att rättsväsendet i deras land inte är politiskt påverkat. I vissa länder, t.ex. Rumänien, sjunker denna andel till oroande 28 procent, och rumänernas uppfattning har säkert påverkats av det inställda presidentvalet i slutet av förra året. För ett genuint konservativt tänkande kan dessa siffror inte behandlas som ren statistik. De är symptom på en djup spricka i den europeiska civilisationens motståndskraftiga struktur. Rättvisan, som ses som den balanserande pelaren mellan frihet och auktoritet, håller på att förlora sin legitimitet i medborgarnas ögon, och utan rättvisa blir hela samhällsordningens arkitektur bräcklig.

Konservatism och rättvisa: ett organiskt förhållande

Den konservativa doktrinen kan inte betraktas som en enkel uppsättning politiska alternativ på högerkanten. Det är en vision av människan och samhället som bygger på tanken att ordning går före frihet och att frihet utan regler blir godtycke. För medborgare som omfattar konservativa idéer är rättvisa en helig del av den allmänna ordningen. Därför måste rättvisan vara: oberoende, för att motstå maktens frestelse; moralisk, för att respekteras; nyktert effektiv, för att garantera stabilitet. Den nuvarande krisen i allmänhetens förtroende för rättsväsendet får inte användas för att rasera dessa institutioner, utan för att återställa deras verkliga auktoritet. I stället för att förakta domare och göra dem till syndabockar för politiska misslyckanden kräver sann konservatism en försiktig men kraftfull reform som återställer allmänhetens förtroende utan att förstöra statens institutionella fiber.

Populism mot rättvisan – en farlig avvikelse

Tyvärr är det som i dag påstås vara den ”konservativa högern” i Europa (och särskilt i Östeuropa) ofta en vulgariserad, populistisk och etablissemangsfientlig version av konservatismen. Partier från grupperna Patriot eller Europe of Sovereign Nations (t.ex. AfD eller Rassemblement National) använder ständigt i sin politiska diskurs fraser som t.ex: ”rättvisan säljs ut”, ”domarna styrs av Bryssel”, ”domarna styrs av systemet” eller ”systemet är korrupt in i märgen”.

Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning litar endast 27 procent av dessa partiers väljare på rättsväsendet. Det är en siffra som inte bara speglar EU-medborgarnas misstro mot institutionerna, utan också en kalkylerad politisk strategi där retorik mot rättsväsendet används som ett valvapen. Men en äkta konservativ kan inte stillatigande se på när statliga institutioner retoriskt demoleras för omedelbar valvinst. Detta är inte ett ”sunt” uppror mot progressiva överdrifter, utan en stor risk som kan leda till anarki. Vi vet alla att när rättsstatsprincipen kollapsar är det inte den nationella ordningen utan den starkes rätt som gäller.

Rumänien är ett experimentellt laboratorium för en drivande höger

Den politiska situationen i Rumänien är emblematisk för vad som händer på europeisk nivå. Oroväckande nog anser 65 procent av medborgarna att rättsväsendet är politiskt styrt, och det allmänna förtroendet för systemet är bland de lägsta i EU. Samtidigt förespråkar vissa av de partier i Rumänien som kallar sig konservativa en våldsam diskurs mot rättvisa, elit och Bryssel, och rör sig mot en högerversion som är mer en tribut till folkliga frustrationer än till konservativa värderingar. För Rumänien ligger chansen till ett verkligt konservativt alternativ inte i gatans buller, utan i uppbyggnaden av en moralisk, sammanhängande och institutionell höger. En höger som försvarar familjen å ena sidan och rättsstatsprincipen å den andra. En rätt som försvarar nationen, men också den politiskt opåverkade domaren. En rätt som förstår att vara konservativ inte är att kämpa mot ordningen, utan att stärka den med klarsynthet och fasthet för att tjäna medborgarnas intressen.

Vad ska man göra? En konservativ rekonstruktionsstrategi

Inför dessa utmaningar har den europeiska konservatismen ett tydligt uppdrag: att återupprätta medborgarnas förtroende för rättsväsendet och institutionerna, utan att förvandla dem till ideologiska bastioner. Detta skulle bland annat innebära att bekämpa korruption utan att skapa mediehysteri. Inte genom kulturkrig, utan genom tydliga regler, meritokrati och öppenhet. Så kallade politiska utnämningar till nyckelpositioner inom rättsväsendet bör ske på ett ansvarsfullt sätt, baserat på kompetens och anseende, inte lydnad. Å andra sidan bör medborgarutbildning i en anda av respekt för lag, auktoritet och ordning – djupt konservativa värderingar – betonas. Politikerna bör ta avstånd från demagogi mot etablissemanget, även när det ger dem röster. Konservatismen är skyldig ryggraden, inte bara gynnsamma opinionsundersökningar.

Europeisk konservatism, inte en reaktionär instinkt utan en konstruktionsakt

Konservatism handlar inte om nostalgi eller rädsla. Det handlar om ansvar för arvet från den europeiska civilisationen, som inte bara omfattar katedraler och familjer utan även oberoende och respekterade domstolar. Den senaste undersökningen Polling Europe visar oss var vi står, men samtidigt ger den oss en riktning som vi bör gå i. Det är därför som det krävs en klarsynt, moralisk och modig politisk insats för att återupprätta medborgarnas förtroende för rättsväsendet. Det är just av detta skäl som sanna konservativa måste gå i spetsen för denna återuppbyggnad, inte som högerrevolutionärer utan som ordningens väktare.