Subscribe
Byrån Polling Europe genomförde en undersökning för ECR mellan den 14 och 24 mars 2025 om hur europeiska partier uppfattar sina relationer med Donald Trump. Ett mycket intressant ämne, särskilt mot bakgrund av den internationella situation som skapats genom den amerikanska presidentens indikation på (och sedan tillfälliga upphävande av) handelstullar.
UNDERSÖKNINGEN
Undersökningen genomfördes online på ett representativt urval (5 006 intervjuer) av medborgare över 18 år i EU, uppdelat på fem analysområden: Tyskland, Frankrike, Central- och Östeuropa (Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Kroatien, Slovenien), Nordeuropa (Sverige, Danmark, Finland, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Irland, Österrike) och Sydeuropa (Spanien, Italien, Portugal, Grekland, Malta, Cypern). Separata uppgifter samlades in – men ingick fortfarande i det område som tillhörde – för tre länder: Italien, Spanien och Polen. Det bör också understrykas att frågorna om europeiska politiska familjer inte innebär att de svarande har så exakta kunskaper om europeisk politik och europeiska institutioner. I själva verket användes i undersökningen indikationen att man röstar på nationella politiska krafter för att omorientera positionen på europeisk nivå.
HÖGRE ANDEL TILL HÖGER
Om vi börjar med den första frågan i undersökningen är det lätt att ge en första beskrivning av respondenternas svar. Det är omedelbart uppenbart att det, enligt de svar som respondenterna gav, är högerpartierna som är närmare kopplade till Trump och har bättre relationer med honom. På första plats med 26% av indikationerna (varje respondent kunde ge två olika alternativ) ligger patrioterna, som inom sig – för att bara nämna några – innehåller partier som franska Rassemblement National eller spanska Vox. På 24% finns suveränisterna, som AFD i Tyskland eller Reconquete i Frankrike. De konservativa ECR-partierna kommer på tredje plats i denna ranking med 17%. Partier som Fratelli d’Italia anses alltså vara bland dem som är mest benägna att samarbeta med tycoonen, även om president Trumps identifiering med mer extrema ståndpunkter får vågskålen att tippa över mer mot högerextrema partier. Uppgifterna är tydligt ordnade, med den lägsta toppen som upptas av De gröna. Det är faktiskt svårt för dessa politiska partier att hitta en beröringspunkt med Trumps politik, särskilt när det gäller att bekämpa klimatförändringarna.
ITALIEN, POLEN OCH ECR
Om vi tittar närmare på den geografiska fördelningen av dessa uppgifter ser vi hur den siffra som gav den högsta andelen europeiska patrioter främst följs av länderna i Sydeuropa (38%), av svarande i Frankrike (37%) och särskilt i Spanien (53%). I Italien är det ECR (38%) som har den högsta siffran, ett resultat som säkerligen beror på frågan om röstningsintention, i det här fallet kopplad till Fratelli d’Italia. Den allmänna känslan hos de intervjuade är därför att det skulle vara lättare för populistiska och högerextrema partier att prata med Donald Trump när det gäller teman och ståndpunkter. Det som gör skillnad för Italien är säkerligen den personliga relation som ledare Meloni (från Fratelli d’Italia och ECR) har byggt upp med USA:s president. Meloni var den enda europeiska ledaren som var närvarande på invigningsdagen med en stor ECR-delegation, och han har verkligen byggt upp en relation med magnaten som på hemmaplan erkänns och identifieras som ett utmärkt sätt att väva viktiga relationer mellan de två sidorna av Atlanten. En annan drivkraft är Polen. I det här fallet är länken Mateusz Morawiecki, den nya ledaren för ECR från 2025 (efter överlämningen till president Meloni) och tidigare polsk regeringschef.
THE LIMIT OF AWARENESS
Sammanfattningsvis är det en alarmerande siffra som gäller dem bland de tillfrågade som inte kunde ge något svar. Det handlar om mycket höga procenttal, som i Östeuropas fall uppgår till 46% av de svarande. En siffra som än en gång visar hur långt borta europeisk och internationell politik är från det dagliga livet för medborgarna i de enskilda medlemsländerna, som är mer uppmärksamma på inrikespolitik och nationella omvälvningar än på europeiska frågor eller relationer på den internationella arenan.