Subscribe
Ansträngningar med Trump ökar hoppet om ett toppmöte mellan USA och EU
Giorgia Meloni håller på att skapa sig en ledande roll på det internationella geopolitiska schackbrädet. Den senaste bekräftelsen kommer direkt från högsta ort i Europeiska unionen, som enligt Financial Times har ”positivt” välkomnat den italienska premiärministerns ansträngningar att bygga en bro för dialog mellan Bryssel och Donald Trump. En insats som kan visa sig vara avgörande för sammankallandet av ett officiellt toppmöte mellan USA och EU, tack vare Melonis medling.
Meloni, Trump och dialogens diplomati
Det bilaterala möte som nyligen hölls mellan Meloni och Trump i Vita huset fick ett långt ifrån försumbart resultat. Under mötet berömde den tidigare amerikanske presidenten öppet den italienska premiärministern och kallade henne ”en fantastisk person” och hänvisade till möjligheten att ett handelsavtal mellan de två sidorna av Atlanten skulle kunna nås ”till 100 procent”. Ord som inte gick obemärkta förbi i Bryssel, där flera europeiska tjänstemän uttryckte sin uppskattning för det diplomatiska förhållningssättet hos ledaren för Italiens bröder.
Den springande punkten i frågan är Trumps återkomst till den internationella scenen och hans traditionella preferens för bilaterala relationer snarare än multilateral dynamik. I detta sammanhang får Melonis figur ett strategiskt värde: som Financial Times påpekar hoppas Bryssel att hon kan fungera som en bro mellan den amerikanske ledaren och de europeiska institutionerna och underlätta anordnandet av ett toppmöte mellan USA och EU.
EU:s stöd: ord och handling
Enligt rapporter hade den italienske premiärministern redan diskuterat möjligheten till ett toppmöte med António Costa, Europeiska rådets nuvarande ordförande, som bedömde förslaget ”positivt”. Tjänstemän från EU-kommissionen uttryckte också sitt stöd och betonade vikten av den transatlantiska dialogen i en känslig fas som den nuvarande, som präglas av geopolitisk instabilitet, handelsspänningar och den kommande tidsfristen för upphävandet av tullar som är planerad till den 8 juli.
En europeisk tjänsteman, återigen citerad av Financial Times, bekräftade att ”italienska motsvarigheter har delat med sig av detaljerad information om mötet mellan premiärminister Meloni och president Trump”, inklusive diskussioner om ett eventuellt institutionellt toppmöte. Detta klimat av öppenhet mellan Rom och Bryssel utgör en betydande vändning av trenden jämfört med de första månaderna av Melonis regering, som kännetecknades av en viss skepsis i det europeiska sammanhanget.
Strategiska möjligheter: från Rom till Haag
Den internationella kalendern kan erbjuda avgörande möjligheter att ge substans åt dessa tecken på öppenhet. Trump har redan meddelat att han kommer att närvara vid påven Franciskus begravning i Rom, en händelse som skulle kunna bli ett tillfälle för informella diskussioner med europeiska ledare. Dessutom är Natoledarnas toppmöte inplanerat i juni i Nederländerna, ett evenemang där Trump förväntas närvara. Ett besök som också kan omfatta möten med företrädare för europeiska institutioner, där man drar nytta av den geografiska och tidsmässiga närheten till evenemanget.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen betonade nyligen i en intervju att ”en bra tidpunkt att träffa Trump skulle vara när vi har nått ett bra handelsavtal”. Referensen är tydlig: Europa tittar noga på när tullarna upphör att gälla och på en eventuell ny balans i de ekonomiska förbindelserna med Washington. I detta scenario kan Melonis diplomatiska ledarskap göra skillnad.
Meloni mellan internt samförstånd och externt erkännande
Den uppskattning som Bryssel ger uttryck för är inte bara ett erkännande av premiärministerns diplomatiska färdigheter, utan också ett politiskt budskap som riktas inom unionen. I en tid då ideologiska sprickor och strategiska skillnader hotar den europeiska sammanhållningen är det långt ifrån en självklarhet att en italiensk konservativ ledare lyckas få applåder från kommissionen och Europeiska rådet.
I Italien har nyheten väckt blandade reaktioner: å ena sidan ser Melonis anhängare dessa ord som en legitimering av hennes utrikespolitik, medan å andra sidan vänstern fortsätter att ifrågasätta soliditeten i axeln med Trump och den verkliga effekten av dessa möten. Trots kontroversen verkar det dock tydligt att Europa börjar betrakta Meloni inte bara som en viktig person på nationell nivå, utan också som en aktör som kan påverka stora globala balanser. Det ”officiella” stöd som Meloni har fått från europeiska ledare markerar ett nytt kapitel i den italienska utrikespolitiken. I ett alltmer flytande internationellt sammanhang kan förmågan att medla, föra dialog och bygga broar – även med polariserande figurer som Donald Trump – utgöra en värdefull resurs. Om målet är att återuppta den transatlantiska dialogen och skydda europeiska intressen verkar Italien, med Giorgia Meloni vid rodret, vara förutbestämt att spela en alltmer central roll.
Alessandro Fiorentino