Subscribe
Upprättandet av en första förteckning över säkra ursprungsländer för Europeiska unionen är förvisso ett steg framåt från kommissionens sida när det gäller invandringspolitiken, förutom att det kan beskrivas (i viljan att påskynda vissa regler) som ett steg närmare det system som den italienska regeringen under premiärminister Giorgia Meloni föreställde sig och inrättade.
FÖRTECKNING ÖVER SÄKRA ORIGINALLÄNDER
Presentationen av denna förteckning hade redan aviserats av Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i hennes brev till medlemsstaternas ledare inför EU-toppmötet i mars. I den texten bekräftade ordföranden sin avsikt att upprätta listan och presentera den under de följande veckorna. Den 16 april offentliggjordes listan, vilket ledde till att många medborgare från femton olika länder fick sina asylansökningar prövade enligt ett påskyndat förfarande. Denna process, som också föreskrivs i förra årets migrationspakt, kan genomföras vid gränsen eller i transitzoner. På listan finns också kandidatländer för inträde i EU, eftersom kommissionen anser att de redan uppfyller (åtminstone i princip) kriterierna för ”säkert land” för att erhålla denna status. Listan omfattar Albanien, Bosnien, Georgien, Moldavien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Turkiet, samt Kosovo, Bangladesh, Colombia, Egypten, Indien, Marocko och Tunisien. Listan kan naturligtvis komma att uppdateras med tiden, och i vilket fall som helst ersätter den inte de listor som upprättats av regeringarna i de enskilda EU-medlemsstaterna, utan kompletterar dem endast. För att förstå denna lista måste man naturligtvis ta hänsyn till uppgifterna och faktiskt komma ihåg att migranter från dessa länder har en mycket låg grad av erkännande av internationellt skydd, ofta till och med mindre än 5 procent.
IKRAFTTRÄDANDE OCH FÖRTUR
Det som kommissionen har gjort är verkligen ett viktigt steg framåt, särskilt för de medlemsstater som är mest direkt involverade i invandringsfenomenet, eftersom de ligger vid Europeiska unionens gränser. Med tanke på att migrations- och asylpakten inte kommer att träda i kraft förrän i juni 2026 är det dock viktigt att analysera kommissionens förslag om att påskynda genomförandet av två regler. Den första regeln handlar om möjligheten för medlemsländerna att tillämpa ett påskyndat förfarande för medborgare som kommer från länder där 20 procent eller färre av de sökande får någon form av internationellt skydd. Den andra regeln gäller utpekandet av säkra ursprungsländer (som kompletterar kommissionens lista) och säkra tredjeländer (platser dit asylsökande som fått avslag av EU kan utvisas), vilket ger medlemsländerna möjlighet att utesluta regioner eller kategorier av individer som klart och otvetydigt kan identifieras.
DET ITALIENSKA FALLET
Det faktum att premiärminister Meloni omedelbart applåderade kommissionens initiativ hänger säkerligen samman med de kritiska frågor som Italien fann när det gällde hur avtalet med Albanien fungerade. Faktum är att det tidigare inte har varit lätt att lösa tvisten om ett lands beteckning som säkert. Detta ledde till att domstolarna i vissa EU-länder blockerade utvisningsförfarandena för migranter som behandlats enligt snabbspår. Anledningen till detta beslut var den metod som används för att betrakta ett land som säkert. Samma fråga gav också upphov till problem med avtalet mellan Italien och Albanien, där Melonis regering ville behandla ansökningar från vissa asylsökande på albanskt territorium. Även i detta fall beslutade domstolarna (och hänsköt ärendet till EU-domstolen) att frysa överföringarna eftersom det inte var klart om de sökandes ursprungsländer kunde anses vara säkra i sin helhet. Det är av denna anledning som premiärminister Meloni välkomnade inte bara den lista som kommissionen föreslagit (reducerad jämfört med Italiens, som innehåller nitton länder), utan framför allt påskyndandet av den regel som föreskriver att säkra länder ska utses även med territoriella undantag eller för kategorier av människor. Ett säkert steg framåt i migrationspolitiken, som framför allt ger anledning till den italienska regeringen, som alltid står i främsta ledet på unionens södra front.